Dialys kan både ges vid kronisk njursjukdom och vid akut njursvikt. Dialysbehandlingen innebär att blodet renas från slaggprodukter och överflödig vätska på konstgjord väg när njurarna inte fungerar. I varje enskilt fall görs en bedömning, baserad på laboratorieprover och patientens symtom, om och när dialysbehandling behövs. Ibland kan det finnas medicinska skäl till att inte ge dialys.
Dialysbehandling behövs vid uttalad nedsatt njurfunktion och kan både ges vid kronisk njursjukdom och vid akut njursvikt. Alternativet till dialys är njurtransplantation, men transplantation är inte lämplig för alla.
Valet av behandlingsform – dialys eller transplantation – baseras på individuell bedömning och i samråd med patienten. Det kan ibland finnas medicinska skäl att avstå från dialysbehandling.
Dialysbehandlingen innebär stora förändringar i patientens liv. Man måste planera sina aktiviteter med hänsyn till den form av dialys man ska behandlas med och utifrån den tid det tar att genomgå behandlingen.
Val av dialysform görs tillsammans med njurmedicinska läkare och sjuksköterskor utifrån den individuella bedömningen. I möjligaste mån strävar man efter att patienten ska lära sig att sköta dialysen själv.
Hemodialys, bloddialys, är den vanligaste dialysbehandlingen. Behandlingen innebär att blodet renas från avfallsprodukter och överflödig vätska i en konstgjord njure, dialysator, som sitter i en dialysapparat. För att det ska kunna ske måste tillgång till blodomloppet skapas och en förberedande mindre kärloperation göras. Antingen opererar kirurgen in en så kallad dialysfistel mellan en pulsåder (artär) och en blodåder (ven). Alternativt kan en kvarvarande kärlkateter för dialys läggas in. Det görs oftast i en ven på halsen.
Vid enstaka akuta dialysbehandlingar kan en tillfällig kärlkateter opereras in i ett blodkärl i ljumsken.
Hemodialysbehandling sker oftast på sjukhus. Det finns också särskilda dialysenheter där patienten själv ansvarar för behandlingen med lite hjälp från personalen. Hemodialys kan också utföras i hemmet efter att patienten har fått utbildning och lärt sig att göra behandlingen på egen hand.
Dialysen tar vanligen fyra till fem timmar och utförs minst tre gånger i veckan.
Vid peritonealdialys, PD, fylls bukhålan med dialysvätska via en inopererad kvarliggande kateter, PD-kateter. Bukhinnan, en tunn hinna som klär bukhålan, används som ett dialysfilter. Eftersom dialysen sker långsamt vid PD pågår denna varje dag utan längre avbrott.
Genom bukhinnan passerar slaggämnen – som ansamlas i blodet vid njursvikt – ut till dialysvätskan. Dialysvätskan innehåller också ämnen som drar till sig vatten och därför kan man på det här sättet även avlägsna överskottsvätska.
Den vanligaste formen av PD kallas påsdialys eller CAPD eftersom dialysvätskan är förpackad i plastpåsar (vanligtvis tvåliterspåsar).
Dialysvätskan i påsen kopplas till PD-katetern och bukhålan fylls. Dialysvätskan byts efter några timmar och ersätts med ny från nästa dialyspåse. Vanligen utförs fyra byten av vätska per dygn. Varje påsbyte tar cirka 30 minuter.
Man får utbildning så att man kan sköta bytet av dialysvätska själv i hemmet.
Under utbildningen lär man sig att utföra bytena på ett säkert sätt med noggrann hygien. Bukhinneinflammation, som kan vara en allvarlig komplikation, kan annars uppstå om bakterier kommer in i bukhålan.
Det finns en form av PD där påsbytena sker nattetid med hjälp av en maskin (APD). Man är då mer fri under dagtid, men ofta behövs även något påsbyte dagtid för att få tillräckligt effektiv dialys.
Hos många dialyspatienter ansamlas vätska i kroppen (övervätskning) eftersom njursvikten leder till minskade urinmängder eller ingen urin alls. Det är då viktigt att minska det totala västkeintaget för att inte samla på sig för mycket vätska. Övervätskning kan visa sig i form av viktökning, förhöjt blodtryck, svullnader och i värsta fall även andnöd.
En dialyspatient bör även vara försiktig med salt, då det ökar törsten. Det är viktigt att följa de individuella anvisningarna om vätske- och saltintag om man går i dialys.
Många patienter har ätit en energirik specialkost med låg halt av protein innan dialysbehandling blev aktuell. När man börjar dialysbehandling är det viktigt att åter ändra kostvanorna. Dialyspatienter behöver en kost som är rik på både protein och energi. Dietister finns tillgängliga på dialysmottagningarna för kostråd.
Dialysbehandlingen kan inte rätta till alla störningar vid njursvikt. Man behöver därför fortsätta ta flera läkemedel för att korrigera dessa rubbningar.
Undrar du över något inför dialysbehandlingen? Du kan alltid kontakta mottagningen som ska behandla dig eller den läkare som ansvarar för din behandling.
Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst Mina vårdkontakter.
Klicka på Visa film under bilden för att se hur dialys går till.