Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, hos barn och unga, kan uppkomma från vissa traumatiska händelser som upplevs så svåra att barnet inte klarar av att ta sig igenom krisen utan drabbas av psykiska symtom. Det bästa sättet för ett barn att komma över en traumatisk händelse är föräldrarnas eller någon annan viktig vuxens möjlighet att hjälps barnet att hantera det som har hänt.
Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, efter engelskans posttraumatic stress disorder, är en form av ångestsyndrom. Förutom PTSD ingår även fobier, paniksyndrom, social ångest, tvångssyndrom (obsessive compulsive disorder, OCD) och generaliserat ångestsyndrom bland ångestsyndromen.
Alla männsikor har en varierande förmåga att hantera stressfyllda händelser i livet. Det har att göra med den enskilda individens medfödda sårbarhet och uppväxtmiljö. De flesta klarar av normal psykisk stress, men vissa traumatiska händelser kan upplevas så svåra att barnet inte klarar av att ta sig igenom krisen utan drabbas av psykiska symtom. Detta kallas för posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. En traumatisk upplevelse kan underminera barnets tilltro till omvärlden och därmed till den egna förmågan att fungera i den.
Traumatiska händelser som kan utlösa PTSD hos barn kan vara:
Att utsättas för sexuella övergrepp eller misshandel under barn- eller ungdomsåren ökar risken för att utveckla PTSD som vuxen.
Barnets reaktion på en kris eller en traumatisk händelse beror bland annat på vilken känslomässig och fysisk utvecklingsnivå barnet befinner sig i vid tiden för händelsen.
Barnets upplevelse är också beroende av föräldrarnas och omgivningens möjlighet att ge psykisk, fysisk och social trygghet. För barn i kris är det ganska vanligt att även föräldrarnas förmåga att skydda barnet är begränsad, vilket kan medföra en förlust av den trygghet som utgör grunden i barnets tillvaro.
Barn tar skada av traumatiska händelser på ett likartat sätt som vuxna, men symtomen kan variera beroende på barnets utvecklingsnivå.
Man brukar beskriva tre symtomgrupper vid PTSD:
Bebisar och förskolebarn kan få ångestsymtom som separationsrädsla, främlingsrädsla, rädsla för monster eller djur, undvikande av vissa situationer, sömnsvårigheter, upptagenhet av vissa ord eller symboler som kan ha ett samband med den traumatiska händelsen.
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Klicka på Hitta frågor och svar till höger, leta upp din fråga eller ställ en fråga själv till personal inom vården. De som svarar har tyvärr inte möjlighet att svara på alla frågor. Du kan också ställa en fråga till dem och få ett personligt svar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla svar.
Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla som frågar svar. Klicka på länken till höger.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, . De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.
Om ett barn varit med om en traumatisk händelse och uppvisar symtom på PTSD, bör psykolog eller psykiater kontaktas för professionell hjälp. Inledningsvis kan ett samtal med föräldrarna eller andra vuxna runt barnet vara tillräckligt för att man ska kunna hjälpa barnet. Det går bra att vända sig direkt till den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP.
Adress och telefonnummer till en vårdmottagning hittar du genom att klicka på mottagningen under Hitta vård och omsorg upptill. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. till höger.
Diagnosen ställs av en psykolog eller en psykiater genom observation och/eller samtal med barnet och när det är möjligt även med föräldrarna.
Vid diagnos används vanligen den internationella diagnosmanualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) där olika kriterier ska vara uppfyllda för PTSD.
Det bästa sättet för ett barn att komma över en traumatisk händelse är föräldrarnas eller någon annan viktig vuxens möjlighet att hantera det som har hänt. Många studier visar att vissa barn med tiden spontant återhämtar sig från PTSD, men symtomen kan finnas kvar under många år. PTSD bör därför vanligen behandlas av en psykolog.
En viktig del av den psykoterapeutiska behandlingen är bearbetning, det vill säga att man successivt går igenom händelsen för att komma till rätta med symtomen. Barn som har PTSD vill ofta helt undvika minnen av eller påminnelser om det som har hänt, vilket försvårar behandlingen. Det finns andra sätt att hjälpa barnet bearbeta händelsen, till exempel genom lek eller genom att låta barnet rita och måla. Man kan aldrig forcera behandlingen utan den måste tas i den takt som barnet orkar.
Behandlingen syftar också till att lära barnet att kontrollera stressreaktioner och att skapa trygga sociala relationer samt öka social kompetens.
Det är viktigt att föräldrarna eller andra vuxna som finns i barnets nära vardagsmiljö är med i behandlingen.
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Läs mer genom att klicka på länkarna uppe till höger.