Stelkramp är en allvarlig, men i Sverige mycket ovanlig infektion. Stelkramp orsakas av en bakterie som kan finnas i jord. De flesta som drabbas är ovaccinerade, eller ofullständigt vaccinerade, äldre personer som fått en sårskåda som kan verka obetydlig. Smärtsamma muskelkramper är ofta första sjukdomstecknet. Sjukdomen kräver intensivvård, men de flesta överlever. Vaccination mot stelkramp ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet för barn, vilket ger ett gott skydd. Det är viktigt att personer, vanligen födda före mitten av 1950-talet, kompletterar sitt vaccinationsskydd.
Stelkrampsbakterien finns normalt i tarmen hos många djur men även i jord som gödslats. Bakterierna kan bilda sporer som kan leva i det fria i flera tiotals år. Stelkramp är mycket ovanligt i Sverige. De enstaka personer som drabbas är i regel äldre personer som är ovaccinerade eller ofullständigt vaccinerade. Inte sällan har de fått ett sår vid trädgårdsarbete – men kontakt med jord är inte nödvändigt för att stelkramp ska utvecklas.
Sjukdomen uppkommer genom att bakterierna kommer in i ett sår och bildar ett gift, ett så kallat toxin. Även obetydliga sår kan vara farliga om man är ovaccinerad.
Tiden från smittotillfället till sjukdomens utbrott varierar mellan tre dygn och tre veckor.
Stelkrampsbakteriens toxin kan stoppa nervimpulserna från vissa celler i ryggmärgen och om sjukdomen inte behandlas leder den ofta till döden.
Typiska symtom på stelkramp är smärtsamma muskelkramper som börjar i ansikte och nacke och sedan sprider sig till bål, armar och ben. Kramperna kan också börja lokalt i en arm eller i ett ben och senare sprida sig till övriga delar av kroppen.
Kramperna startar ofta genom yttre påverkan som exempelvis beröring eller höga ljud.
Stelkramp smittar inte från människa till människa. Vid sårskador är det viktigt att antibiotika och motgift mot toxinet. Risken för kvävning i samband med krampanfall gör att patienten som drabbats av stelkramp ofta får sövas ner i respirator tills giftet gått ur kroppen. Med modern intensivvårdsbehandling är dock dödligheten låg.