Schizofreni är en psykiatrisk diagnos där den drabbade personen har psykossymtom. Det kan till exempel vara hörselhallucinationer, vanföreställningar och förändrad verklighetsuppfattning. Kontakta närmaste psykiatriska öppenvårdsmottagning om du själv eller någon i din omgivning uppvisar ovanstående besvär. Ju tidigare desto bättre.
Schizofreni drabbar framför allt yngre personer mellan 18 och 35 år. Det är mycket ovanligt att sjukdomen bryter ut innan puberteten och efter 45 års ålder.
I Sverige insjuknar i genomsnitt 15 personer per 100 000 invånare och år i schizofreni. Det finns stora variationer mellan olika geografiska områden. I storstäder insjuknar fler än på landsbygden. I vissa kommuner och regioner, till exempel med stor andel ensamhushåll eller med etniska minoriteter, drabbas fler. Man räknar med att cirka 35 000 personer i Sverige har schizofreni.
Det är oklart varför vissa personer insjuknar i schizofreni. Kunskapen ökar om bidragande orsaker, så kallade risk- och skyddsfaktorer.
Den största riskfaktorn är ärftlighet. Forskning har visat att flera gener bidrar till att öka risken för att insjukna. Men man kan bära på ett genetiskt arv utan att bli sjuk. Det finns även fall där det inte finns någon tydlig ärftlighet bakom insjuknandet.
Förutom generna påverkas sjukdomen av olika miljöfaktorer. Migration, haschrökning, förlossningskomplikationer, att tillhöra en etnisk minoritet, att bo i storstad och infektioner tidigt i livet hör till de viktigaste miljöfaktorerna som ökar risken. Schizofreni kan även utlösas om man drabbas av stora påfrestningar i livet.
Några tidiga tecken på att man håller på att insjukna i schizofreni är att man har något eller några av följande besvär:
Vanliga symtom på schizofreni är allvarligt förändrad verklighetsuppfattning, hörselhallucinationer och vanföreställningar. Man blir också inåtvänd och drar sig undan kontakt med andra människor. För att få diagnosen schizofreni ska man ha haft symtomen i minst ett halvår.
En förändrad verklighetsuppfattning kan innebära att personen upplever sig själv eller omgivningen som förändrad och overklig.
Ofta handlar hörselhallucinationer om att den sjuke upplever sig höra talande röster, en eller flera, som kan uppmana till handlingar eller kommentera den sjuke. Rösterna kan ha ett nedsättande och förödmjukande sätt. De kan till exempel förbjuda den sjuke att berätta för andra om att rösterna finns. Hörselhallucinationerna kan leda till oro, en känsla av att vara övervakad och förföljd samt en känsla av att bli styrd utifrån. Röster som uppmanar till handlingar kan innebära en fara för personen själv eller för andra. Därför är det viktigt att den drabbade personen får hjälp snarast.
En vanföreställning är en idé eller tanke som inte stämmer med verkligheten. Det kan till exempel vara upplevelser av att ens tankar och upplevelser är styrda utifrån. Den person som har vanföreställningar är absolut övertygad om att de stämmer och kan inte påverkas av rationella argument.
Den som har problem med att uppfatta och tolka intryck får mer eller mindre svårt att fungera socialt och i arbetslivet. Insjuknandeförloppet vid schizofreni kan vara snabbt och stormigt, men ett långsamt och smygande förlopp med en gradvis försämring under längre tid är också vanligt. Om insjuknandet är långsamt tar det ofta längre tid innan den drabbade får rätt behandling. Det kan påverka sjukdomen negativt. Därför är det viktigt att söka hjälp även om symtomen inte är så akuta och stormiga.
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Leta upp din fråga eller ställ en fråga själv till personal inom vården. Klicka på Hitta frågor och svar till höger. De som svarar har tyvärr inte möjlighet att svara på alla frågor. Du kan också ställa en fråga till dem och få ett personligt svar genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst Lag om psykiatrisk tvångsvård (LPT). Vård enligt LPT kan ges om en person, som lider av en allvarlig psykiatrisk sjukdom, behöver psykiatrisk vård hela dygnet och vägrar eller inte förmår medverka till vård. Efter utskrivning från sjukhus kan tvångsvården förlängas till öppen psykiatrisk tvångsvård om personen inte vill medverka till behandling och riskerar att återinsjukna. Det görs då en samordnad vårdplan där insatser från psykiatrin och socialtjänsten beskrivs. Vårdplanen innehåller också föreskrifter som personen med schizofreni måste uppfylla, till exempel ta sin medicin och hålla kontakt med psykiatrin. Syftet med öppen psykiatrisk tvångsvård är att uppnå frivillig öppenvård genom att försöka få till stånd en allians mellan patienten och behandlaren och att patienten får ökad insikt i sin sjukdom.
Det är viktigt att även du som anhörig får stöd. Om din anhörige har kontakt med vården kan du få stöd från det team som ansvarar för din anhöriges vård. Du har rätt till att få information om sjukdomen, hur man förhindrar återfall och hur du kan hantera situationer som kan uppstå på grund av sjukdomen. Forskning har visat att närståendes delaktighet i vårdplaneringen och medverkan i utbildning om sjukdomen förbättrar prognosen och minskar risken för återinsjuknande för personer med schizofreni.
Du kan även vända dig till stödorganisationer. Där kan du få stöd, information och hjälp med att få kontakt med andra i en liknande situation.