Fosterövervakning görs till exempel för att barnmorskan ska se hur barnet klarar det tryck som barnet utsätts för när det pressas ned genom förlossningskanalen. Det finns olika metoder för att mäta detta som till exempel tratt, CTG och skalpelektrod.
Under förlossningen kontrollerar barnmorskan barnets hjärtfrekvens med jämna mellanrum genom att lyssna med tratt, doptone eller CTG. Hjärtfrekvens betyder antalet hjärtslag per minut. En normal hjärtfrekvens bekräftar att barnet mår bra och får tillräckligt med syre.
När en kvinna kommer in till förlossning kopplas en CTG och barnets hjärtslag och kvinnans värkar registreras under 20 till 30 minuter. Detta upprepas sedan regelbundet under förlossningen. Normalt varierar barnets hjärtfrekvens mellan 110-160 slag per minut mellan värkarna.
Värkarna innebär en ökad ansträngning för barnet och barnets hjärt slår snabbare. Om man får en dålig registrering av barnets hjärtslag brukar barnmorskan sätta en liten elektrod på barnets huvud för att få en bättre registrering.
Med hjälp av registrering av hjärtfrekvensen följer barnmorskan hur barnet klarar det tryck som barnet utsätts för när det pressas ned genom förlossningskanalen. Hjärtfrekvensen förändras till exempel om navelsträngen kommer i kläm.
Det finns olika metoder för att kontrollera barnets hjärtfrekvens och syresättning.
Enbart hjärtfrekvensen kan mätas med två olika redskap. Vanligast är att barnmorskan lyssnar med en trätratt mot mammans mage. Den andra metoden är att lyssna mot magen med hjälp av en ultraljudsapparat, en så kallad dopton.
CTG är en förkortning för cardiotokografi. Med CTG-undersökning registreras barnets hjärtslag och livmoderns sammandragningar. På så sätt kan barnmorskan se om barnets hjärtfrekvens förändras mellan och under värkarna.
CTG-apparaten består av två ultraljudsdosor som placeras på magen och fästs med gummiband. Den ena dosan registrerar hjärtfrekvensen. Den andra dosan registrerar värkarna. Apparaten skriver ut två parallella kurvor på en så kallad CTG-remsa, en för hjärtfrekvensen och en för värkfrekvensen.
När man vill följa barnets hjärtfrekvens under en längre period används en skalpelektrod. Elektroden, en tunn metalltråd som sitter på en fem millimeter lång plastknopp, fästs på barnets huvud. Elektroden registrerar barnets hjärtljud. Värkarna registreras via en dosa på mammans mage eller med en inre värkmätare, en tunn plastslang som förts in i livmodern.
Eftersom man fäster skalpelektroden direkt på barnets huvud är det en förutsättning att vattnet har gått och att livmoderhalsen är öppen någon centimeter. När en skalpelektrod behöver kopplas tar barnmorskan hål på fosterhinnan så att vattnet går.
Om barnets hjärtfrekvens inte är helt normalt eller om CTG-kurvan är svårtolkad vill man oftast gå vidare och ta ett litet blodprov från barnets huvud. Med blodprovet får man en uppfattning om hur barnet mår. Många gånger måste man upprepa provet efter cirka 30 minuter. Om barnet visar tecken på att det börjar bli jobbigt avslutar man förlossningen med ett kejsarsnitt eller sugklocka.
Har du frågor kring fosterövervakning inför förlossningen tala med din barnmorska. Du kan även kontakta din barnmorska när ni kommit hem om du har fler frågor. Under förlossningen, fråga personalen.
Du kan dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst förlossning.