Förr skämdes Christoffer när han inte förstod matten i skolan. Nu har han accepterat att han har dyskalkyli och att det inte försvinner. Med hjälp av olika knep underlättar Christoffer sin vardag.
Om Christoffer Strömberg kunde skulle han radera alla frustrerande timmar han suttit med hopplösa mattetal.
- Det är svårt att förklara, men jag kan inte se talen framför mig. Enkla tal går bra, att räkna division går helt enkelt inte. Det händer ganska ofta att jag placerar talen i fel ordning när jag räknar. Multiplikationstabellen klarar jag till femmans tabell.
Under skoltiden försökte han lösa räkneuppgifter genom att ta en siffra i taget, lugnt och metodiskt "arbeta av det" som han säger. Ibland hjälpte det att skriva av talen innan han räknade.
När Christoffer var i tioårsåldern ville föräldrarna att en utredning skulle göras. De märkte att han inte hängde med på matematiklektionerna, men också att han hade problem med att förstå klockan och att hans tidsuppfattning var annorlunda.
- För mig fanns ingen skillnad mellan en minut och en timme. Nu har jag lärt mig skillnaden men har fortfarande svårt att passa tider.
Utredningen var klar ett par år senare och Christoffer fick diagnosen dyskalkyli. I våras gjordes en uppföljande utredning på Talkliniken.
- Inget hade förändrats, men nu har jag accepterat att jag har dyskalkyli. Svårigheterna försvinner inte, men jag är inte dum och anklagar inte mig själv. Jag rår ju inte för det.
Det är bara i ämnet matematik som betyget icke godkänd följt honom genom grundskolan. Alla andra ämnen har han klarat. Favoritämnen var de med praktisk inriktning, som träslöjd och teknik. Grundskolan har han fullföljt, liksom gymnasiet där han valde treårig medialinje med inriktning på rörlig bild.
- Självförtroendet var inte det bästa i grundskolan, upp till årskurs 7 ungefär. Nu har jag jobbat upp det igen.
Christoffer berättar att han fått stort stöd hemifrån, men att det ofta varit en kamp att få hjälp i skolan.
- Morsan har verkligen försökt förbättra min situation. Hon pratade med lärarna på skolan och hittade på andra lösningar. Ett tag kom en granne som är speciallärare hem till oss efter skolan och tränade med mig. Då fick jag sitta i lugn och ro. Jag kunde koncentrera mig och slapp surret i klassrummet.
När Christoffer får ge förslag på hur han velat ha det under skoltiden hamnar en lugn miljö högt på önskelistan. Han hade gärna haft en speciallärare med ett sätt att lära ut, i stället för flera olika. Då hade han också sluppit att förklara på nytt om sina svårigheter.
Det hade underlättat att få ha prov efter varje delområde i stället för att samla ihop flera områden till ett prov.
Miniräknare fick han använda på lektioner men inte på alla prov.
- Att en person med dyskalkyli använder miniräknare betyder inte att man klarar provet. Men istället för att sitta och stirra på papperet och känna mig helt tom hade en miniräknare gjort att jag i alla falll känt att jag åstadkommit något.
I affärer använder Christoffer alltid betalkort. Det underlättar hans vardag eftersom han har svårt att beräkna och hantera växel.
- Betalade jag kontant skulle jag inte veta om det var rätt att få 50 kronor eller 100 kronor tillbaka.
Ska Christoffer gå ut med kompisarna en kväll för han över en rimlig summa till sitt betalkort i förväg. Detsamma gäller om han ska göra ett större inköp.
- Det är lätt att pengarna bara försvinner eftersom jag har svårt att greppa pengars värde.
När han ska se vad klockan är använder han oftast mobilens digitala visare.
Christoffer är anställd på lagret hos ett distributions- och logistikföretag. Där sköter han pakethanteringen. Chefen och arbetskollegorna vet att han har dyskalkyli.
- Jag arbetar inte så mycket med siffror, men det är bra att de andra vet vad jag har problem med.