Anna Ingebrigtsen är en alert tjej i 30-årsåldern som jobbar i en taxiväxel i Södertälje.

När jag träffar henne är hon fullt upptagen med att svara i växeln. Hon har ett sätt som känns lugnt och sansat. Någon ringer och undrar var taxin som ska hämta barnen vid Stålhamraskolan är. Taxichauffören, som inte fått information om att barnen är på en annan skola, står och väntar på fel plats. Anna löser snabbt situationen.

Anna ansvarar för skoltaxi och omsorgstaxi. Hon måste slå i listor över beställningar och boka taxi så att alla kommer till skolan och arbetet som de ska. Anna har jobbat i taxiväxlar i 18 år. Efter gymnasiet blev hon tillfrågad om hon ville ha jobb där. Sedan dess har hon blivit kvar.

Så långt är inget konstigt, men Anna har en cp-skada som begränsar hennes rörelseförmåga. Bland personer med funktionsnedsättning är arbetslösheten stor. Ofta ser arbetsgivaren hinder istället för möjligheter när någon söker arbete.

Som besökare ser jag bara hur skicklig och snabb Anna är i jobbet. Själv säger hon att det kan ta lite längre tid när hon behöver gå och slå i pärmar. Därför har hon oftast bordet fullt av pärmar som kan behövas när hon jobbar.

Anpassad arbetsplats

Annas arbetsplats är delvis anpassad efter Annas funktionsnedsättning. Hon har till exempel en särskild ställning för kommunikationsradion som hon kontaktar taxibilarna med. Höj- och sänkbart bord har hon också. För att Anna ska sitta bra är den noggrant utprovad av Hjälpmedelscentralen.

Försäkringskassan kan ge bidrag åt den som behöver större och dyrare anpassning av en arbetsplats.

Aktiv på fritiden

Anna gillar att sjunga i kör. Hon sjunger i Alla Helgons Kyrkokör och Scania-kören. Som många andra körsångare vittnar Anna om hur hon kan vara hur trött som helst när hon kommer dit. Sedan börjar hon sjunga och får ny kraft!

Intensivträning på P.U.F.F.A, ett träningscenter för personer med rörelsehinder som bor i Stockholms län, tar en del av fritiden. Där tränar Anna upp sin rörlighet och målet är att själv ta sig upp igen om hon trillar omkull. Hon har en personlig tränare som är sjukgymnast.

Anna önskar att hon kunde träna på ett gym i Södertälje, för att bevara det hon tränar upp på P.U.F.F.A. Kommunen har inte lyckats hitta någon som kan ta de timmar på kvällstid som behövs så att Anna kan få hjälp i omklädningsrummet.

Hon tycker också det är tråkigt att det inte finns separata omklädningshytter att låna på badhuset Sydpoolen i Södertälje. Då skulle hon kunna gå och simma tillsammans med sin kille utan att behöva ha särskild kvinnlig ledsagare med sig.

Att arbeta för att öka samarbetet mellan de olika handikapporganisationerna är viktigt för Anna. Därför är hon vice ordförande i HSO, Handikappförbundens samarbetsorgan, i Södertälje. Där arbetar man med att lösa problem som kan uppstå när olika intressen krockar med varandra.

Anna menar att alla vill ha samma möjligheter och att det därför är bättre att arbeta tillsammans, oavsett funktionsnedsättning. Dessutom har ju många människor flera olika funktionsnedsättningar.

Trots sitt rörelsehinder lever Anna ett mycket aktivt liv, men visst skulle en mer anpassad omgivning göra Annas funktionsnedsättning mindre handikappande.