86-årige Gösta har haft prostatacancer i 16 år. – Min läkare säger att jag inte kommer att dö i prostatacancer utan av något helt annat. Nu är jag i den åldern där många inte finns kvar så jag har passerat en gräns med god marginal, säger han.
Det var 1992 då Gösta var 70 år gammal som han, i samband med ett annat vårdärende, begärde en allmän hälsoundersökning. Distriktsläkaren passade på att undersöka prostatan. Eftersom den inte kändes helt normal remitterades Gösta till cellprovtagning. Efter några dagar ringde läkaren upp.
– Hon sa att jag hade cellförändringar. Hon ville väl mildra det hela på något sätt så jag inte skulle uppfatta det som livshotande. Jag frågade då om det var cancer och det bekräftade hon.
– Det var en chockupplevelse att jag hade prostatacancer. Jag hade ju inte haft några som helst symtom, säger Gösta.
Gösta fick gå igenom skelettröntgen som visade att cancern inte hade spritt sig. Han fick sedan tre alternativ: strålning, operation eller ingen behandling alls. Gösta ville först avvakta med behandling men ett snabbt stigande PSA-värde* visade att cancern var aktiv. På läkarens inrådan valde därför Gösta operation. Först fick han medicinera med hormonpreparat.
I mars 1993, nästan ett år efter cancerupptäckten, genomfördes operationen. Hela prostatakörteln togs bort.
Gösta hade otur. Operationen gick visserligen bra men efter ett par dagar i hemmet fick han återvända till sjukhuset på grund av smärta i benet som visade sig vara en blodpropp. Han fick också en propp i lungan.
– Jag låg inne under nästan hela april månad och var i ett skede väldigt dålig, minns Gösta.
Till råga på allt glömde personalen att öppna en kateterklämma i samband med en undersökning – ett smärtsamt misstag som Gösta tror har förvärrat hans inkontinens.
Precis som många andra prostatacancerpatienter som genomgått operation eller strålning, drabbades Gösta av sviktande potens och inkontinens. Han har även haft upprepade urinvägsinfektioner.
– Inkontinensen är det som har vållat mig största bekymren under årens lopp. Jag måste ha uridom** på mig på dagarna och blöja på nätterna. Det är genererande att man inte håller tätt.
– Jag har i viss mån vant mig nu och kan i stort sett leva ett normalt liv. Jag och min hustru har precis varit på utlandsresa. Det har i huvudsak fungerat bra men det är klart att det finns alltid en oro för att det ska bli missöden, säger Gösta.
Trots operation har Gösta inte lyckats bli av med prostatacancern. Han får nu så kallad intermittent hormonbehandling. Det innebär att han får äta medicin tills PSA-värdet nått ett bottenläge. Då slutar han att medicinera. När värdet stigit sätts medicinen åter in. Genom att behandlas periodvis på det här viset kan biverkningarna mildras och en okänslighet mot medicinerna eventuellt förebyggas.
Gösta önskar att det var en bättre tillgänglighet inom vården så det var lättare att få en läkartid. Han tycker också att bemötandet skiftar mycket. I regel är personalen vänlig och tillmötesgående. Andra gånger glömmer de bort att det finns en svårt sjuk människa bakom diagnosen. Han menar att ett bra bemötande faktiskt är en del i behandlingen.
Göstas sjukdom kommer aldrig att botas. Gösta har dock valt att acceptera sitt liv med cancern. Istället för att sjunka ned i bitterhet och älta frågan varför just han har drabbats så har han ställt motfrågan: Varför skulle just han slippa undan?”.
Gösta menar också att det är så många som måste kämpa mot mycket värre sjukdomar. Sjukdomen har fått Gösta att omvärdera vad som är viktigt i livet och den har blivit till hjälp att ta var dag som en sällsam gåva.
Cancern har hjälpt Gösta att upptäcka att goda relationer är viktigare än prylar, att försoning är viktigare än prestige, att naturupplevelser betyder mer än aktievinster. Han har också funnit tröst i sin kristna tro och i musiken. Han har hela tiden varit mycket fysiskt och intellektuellt aktiv – något som har fått honom att må bra.
Efter 16 år med prostatacancer fortsätter Gösta att glädjas åt segling, cykling, promenader, friluftsliv, resor eller bara att få se årstidsväxlingarna.
Engagemanget i patientföreningen ProLiv har gett Gösta mycket. Här har han kunnat stötta och få stöd, bytt erfarenheter och fört djupa samtal. Medlemmarna försöker också lära så mycket de kan om sjukdomen. Bland annat bjuder föreningen in föredragshållare.
Göstas rekommenderar att man som nydiagnostiserad patient sätter sig in så mycket det går i sjukdomen och dess olika behandlingsformer.
– Den här sjukdomen har så olika prognos och gestaltning. Varje patient är unik och man ska egentligen skräddarsy behandlingen. Och det gäller att inte tappa sugen. Det kommer ju nya mediciner och behandlingar hela tiden, menar Gösta.
*PSA står för prostataspecifikt antigen, ett enzym som normalt utsöndras i sädesvätskan och som gör den mer tunnflytande. Vid prostatacancer och vid godartad prostataförstoring finner man förhöjda värden av PSA i blodet.
** Uridom är ett kondomliknande hjälpmedel som leder urin från penis via en slang. Ordet är en sammanslagning av urin och kondom.
FOTNOT: Gösta heter i verkligheten någonting annat.