För de flesta som får diagnosen lungcancer öppnas en själslig avgrund. Bertil vägrade dock att tycka synd om sig själv: – Vad som än händer så måste man tänka: Det ska gå bra! säger han med glimten i ögat. Nu, några år efter operationen, visar det sig att Bertil fick rätt.
Varför 56-årige Bertil fick lungcancer är svårt att svara på. Sjukdomen finns inte i släkten. Visserligen har han en gång varit rökare men det är länge sedan. Bertil spekulerar om hans tidigare jobb som mjölnare kan ha spelat en viss roll. Utan andningsskydd skulle personalen blanda i olika tillsatser och vistas i en miljö där mjöldammet var ständigt närvarande.
Bertil har en gedigen erfarenhet från sjukvården. Han har diabetes och har tidigare opererats akut för hjärtsäcksinflammation. Lungcancern upptäcktes då han skulle ta bort ett elakartat födelsemärke. Efterföljande röntgenkontroll visade på skuggbildning i en lunga. Inga som helst symtom hade dock skvallrat om att cancern ruvade inne i kroppen.
Med hjälp av bland annat datotomografi, bronkoskopi (ett optiskt instrument som förs ned i lungorna) och vävnadsprover så kunde diagnosen fastställas.
- Men jag tillhör den kategori människor som inte vill se något negativt. Om det inträffar något negativt försöker jag vända det till något positivt, menar Bertil.
Bertil fick gå igenom en mängd olika undersökningar och provtagningar innan operationen. Man testade också hans kondition för att se om han skulle klara av att leva med endast en lunga.
– Jag sökte på nätet om lungcancer för att få veta vad jag skulle gå igenom. Sedan gick allt så fort med alla prover så jag hann inte bli rädd. Det var ofantligt mycket provtagning, minns Bertil.
Tre månader efter att den första röntgenplåten visade misstänkta cellförtätningar, skrevs Bertil in på sjukhuset. Ett 23 centimeter långt ärr påminner Bertil om att det var en omfattande operation han gick igenom. Vänstra lungan består av två lober, den högra av tre lober. Bertil fick ta bort mellanloben på högerlungan.
Operationen gick jättebra. Efter två dagar kunde dränagen tas bort och Bertil fick börja röra på sig i sjukhuskorridoren och på motionscykel. Eftersom han inte tycker om att ligga på sjukhus, och då han egentligen tyckte att han var för frisk för att belasta samhället, så återgick Bertil till jobbet redan efter en vecka, något mycket ovanligt efter en sådan stor operation. Jobbet med dess struktur var för Bertil en viktig en del av rehabiliteringen.
– Då var jag också gift men jag hade inte skrivit ut mig om jag hade bott ensam, betonar han.
Bertil är jättenöjd med cancervården.
– De var mycket noggranna med att ingen patient skulle ha ont. Annars kan man ju heller inte komma igång igen.
– All personal försökte verkligen hjälpa en på alla sätt och vis och de tog god tid på sig. Jag tror att de flesta inom vården tänker främst på sina patienter, det blir liksom en del av atmosfären.
– Jag blev så enormt väl mottagen och om jag har funderat över något så har jag alltid fått svar på det. Vården har varit exemplarisk!
Ordet lungcancer skrämmer. Bertil träffade på dem som blev rädda för samtalsämnet. Själv försökte han tona ned det drastiska budskapet.
– Folk har hört så mycket att man dör av lungcancer, men det är många som inte gör det. Man går också på efterkontroll i tio års tid och ser de något så tar de in en, berättar Bertil.
Han har också försökt skämta om sin sjukdom och uppskattat när andra också har gjort det. Som dagen innan operationen då en arbetskamrat sa:
– Ont krut förgås inte så lätt.
Bertil tror på ett slags självsuggestion, att tvinga sig själv att tänka positivt även om det är svårt. Att sitta i sin bostad och grubbla över sin sjukdom är inte Bertils melodi.
– Du kan också ”tänka bort” större delen av smärtan så att det inte gör så ont, hävdar han.
En viktig bit som Bertil lyfter fram är information. Genom att ta reda på så mycket som möjligt så kan man bättre följa med och förstå alla undersökningar och ingrepp. Kunskap är lugnande. Information är också en del av det stöd som vården kan ge efteråt.
– Om jag undrar över något så kan jag alltid ringa min läkare och hon ringer alltid tillbaka, säger Bertil nöjt.
Bertil har också gått med i Stödkompisarna, en patientförening för personer som haft cancer. Han tycker det är bra att få ta del av andras berättelser och att själv kunna stötta dem som fått lungcancer.
Bertil har hållit humöret uppe genom att planera framåt. Han har bland annat flera långresor inbokade under det närmaste året.
Bertil märker inte dagligdags att en del av lungan är bortopererad. Han cyklar och går i trappor lika obehindrat som tidigare. Han går på provtagning var tredje vecka. Annars har livet inte förändrats speciellt mycket. Det enda Bertil kan komma på är att han döljer sina ärr (både från hjärt- och lungoperationen) om han är på en badstrand. Medicinen som han fortfarande tar kanske också har påverkat honom till viss del:
– Jaktinstinkten efter kvinnor har nog minskat på grund av cellgifterna, ler Bertil.
FOTNOT: Bertil heter i verkligheten något annat.