Med åren har Kjell hittat sitt sätt att leva som diabetiker. - Det är viktigt att ha balans mellan det sunda och goda. Livet måste vara värt att leva, konstaterar han. Kjell var 57 år och arbetade som skolvaktmästare när arbetsgivaren skickade honom på hälsokontroll. Blodsockervärdet var skyhögt och det behövdes inga fler prover för att konstatera att Kjell hade fått diabetes.
- Jag kissade och drack mycket, minns Kjell. Han spelade revy vid den här tiden och hann knappt gå av scenen förrän det var dags att gå på toaletten.
- Eftersom jag var i övre medelåldern var min första tanke prostatabesvär.
Han fick en kallelse till en diabetessjuksköterska på vårdcentralen. Tillsammans lade de upp en behandlingsplan.
- Hon var väldigt entusiastisk och det gick inte att göra henne besviken, säger Kjell.
Med hjälp av medicin och ett sunt liv hade han snart blodsockervärden som en frisk person.
De första åren skötte han sig exemplariskt, nästan åt det extrema hållet tycker han själv. Inga sötsaker och om han åt en kaka så var den sockerfri. Motion fick han på jobbet som skolvaktmästare.
- Men det var inte skoj. Jag är ingen asket och jag tappade livslusten.
Istället blev det en reaktion mot duktigheten och han började äta sådant som han inte borde. Så fortsatte det några år tills Kjells värden blev dåliga och han insåg att han var på väg åt fel håll.
- Det är viktigt att hitta en balans där man trivs och mår bra. I dag unnar jag mig när det är fest, men då med måtta. Jag äter en bakelse när det bjuds men jag dricker aldrig läsk eller äter glass. Målet är att motionera 30 minuter varje dag, men det är lite tufft att få till ibland, erkänner Kjell.
Kjell mäter sitt blodsockervärde varje morgon. Han sticker sig själv i fingret och fyller sedan ett litet rör med blod. Efter en minut får han reda på värdet.
- Jag gör det varje morgon, även om min läkare säger att jag inte behöver. På det sättet får jag en uppfattning om hur det står till. Det är mitt sätt att hålla koll.
Kjell tar en insulininjektion på kvällen för att inte blodsockret ska gå upp under natten. Han tar medicin i form av tabletter tre gånger varje dag.
- Jag undviker i möjligaste mån att justera blodsockervärdet genom att ta mer insulin, istället tar jag en promenad, berätter han.
Livet som diabetiker handlar mycket om att hitta rutiner, regelbundna måltider och medicintider, och så den önskvärda motionen förstås.
Planering är en förutsättning. Det blir komplicerat om han glömmer.
- I kväll ska jag och hustrun passa barnbarnet och sova över. Då packar jag medicinerna och insulinpennan tillsammans med kalsongerna och skjortan, understryker Kjell.
Det medicin även i hustruns handväska, som en back-up.
Det där med stöd från omgivningen är Kjell kluven till. Det kan lätt få motsatt effekt när andra tjatar och säger ”Ska du äta sånt?".
- Barnen kommer ofta med synpunkter när jag äter något olämpligt, av omtanke. Min fru har slutat med det. Hon tycker att det är mitt ansvar och det är helt rätt, säger Kjell.
Att själv ta ansvar för sin sjukdom och för sitt eget liv är Kjells viktigaste råd till andra diabetiker. Det kan ingen annan göra.
FOTNOT: Kjell heter i verkligheten något annat.