– Det var en pojkvän som en gång sa till mig att jag var som ett kärnkraftverk. Jag såg mig också själv som en outsinlig energikälla, säger 41-åriga Fredrika. Plötsligt tog all energi slut och hon fick utmattningssyndrom. Det blev en oerhört jobbig tid, men det är också en erfarenhet som Fredrika inte vill vara utan. Plötsligt såg hon sig själv i nytt ljus.
Hon var chefen, inspiratören, stand-in-morsan och den drivande kraften. I bagaget hade Fredrika en akademisk examen. Jobbet betydde oerhört mycket. Det var en arena där hon kunde visa sina färdigheter och kunskaper. Hon ville mycket, både på jobbet och privat. Inget var enkelt och allt kunde göras bättre. Hela hennes liv präglades av en gränslöshet.
Fredrika var oerhört resultatinriktad och axlade gärna allt ansvar. Hon tog sig an de svåraste utmaningarna. I tidigare relationer kunde hon betrakta männen som slappa fast de egentligen kanske bara ville ha en balans mellan jobb och fritid.
– Det gick så fort inombords och jag tyckte att alla var så långsamma och tröga. Herregud, att alla bara kunde gå runt omkring i den här såsen, tänkte jag.
De första symtomen kom för tio år sedan. Fredrika körde vilse i ett för henne välbekant område. Hur hon än försökte hittade hon inte till adressen. Hjärnan stängdes liksom av. Hon beslutade sig för att blackouten berodde på stress och brydde sig aldrig om att söka läkare.
Åren gick och hon var förvisso mycket trött, men det var inte så konstigt med tanke på dubbla jobb, lång pendling, husrenoveringsprojekt och att hon hade fått en dotter. Efter en separation, flytt och nytt ansträngande jobb, började tröttheten bli allt mer besvärlig. Det gick lite långsammare på jobbet. Fredrika började också glömma saker och var inte lika snabbtänkt längre. Under ett års tid vaknade hon dessutom om nätterna och funderade på jobbet.
– Jag fick svårt att sortera, började känna att omvärlden var hotfull och fick ett allt sämre tålamod med mitt barn.
– Det värsta var att bli av med sin hjärna. Jag som hade haft så mycket i huvudet och plötsligt försvann hela korttidsminnet, berättar Fredrika.
Arbetssituationen förvärrades inte minst på grund av konflikter inom arbetsgruppen.
– En dag kände jag att jag inte kunde följa min dotter till förskolan. Jag kände mig helt energilös, hjärnan orkade liksom inte att skicka signaler till kroppen. Jag kände att det hade gått för långt och att jag måste kontakta sjukvården, säger Fredrika.
Samtidigt som symtomen alltmer förvärrades förnekade Fredrika att hon faktiskt var sjuk.
Hon kom dock till en läkare som omedelbart förstod att det rörde sig om utmattningssyndrom och Fredrika sjukskrevs på heltid. Det kändes som en befrielse att få en diagnos och att någon tog över ansvaret.
– Äntligen någon som såg mig, äntligen någon som drog i handbromsen, kommenterar hon.
Fredrika remitterades till en specialistklinik. Mängder av prover togs för att utesluta kroppslig sjukdom. För att HELA människan Fredrika skulle kunna behandlas ville läkarna studera hennes kompletta livssituation. Därför fick hon också fylla i formulär om sömn, alkohol, sinnesstämning, koncentrationsförmåga och så vidare.
Under tre månaders tid var Fredrika sjukskriven på heltid. Hon erbjöds en kurs i avslappning men kände att hon redan kunde tekniken. Hon avböjde också kuratorstöd. Däremot tog hon hjälp av akupunktur mot sömnbesvär och hon inspirerades till att både lära sig vila och motionera. Fredrika fick lära sig att hon kunde ändra hela sitt hormonella och kemiska system i positiv riktning bara genom fysisk aktivitet.
Första försöket att komma tillbaka till arbetslivet var inte lyckat. Fredrika tyckte att det egentligen inte var något fel på henne. Hon kände skuld och skam över att inte vara lika högpresterande som tidigare. Problemen på arbetsplatsen hade förvärrats och Fredrika kände sig extremt stressad och ljudkänslig.
Efter samtal med sin läkare insåg Fredrika att hon måste se sitt liv i ett större sammanhang om hon skulle bli frisk. Nytt jobb och nya arbetsuppgifter där hon kunde använda sig mer av sina emotionella och konstnärliga sidor blev räddningen. Idag stormtrivs hon.
Fredrika upplevde att flera i hennes närhet såg utmattningssyndrom som något som bara drabbar vissa individer, att det inte finns flera aktörer.
– Man vill gärna avlasta skuld från sig själv och inte se att man kanske delvis själv haft en skuld i det hela.
– När jag visat min svaghet har det varit lättare för min omgivning att ge stöd, annars tycker jag inte att jag fått så mycket stöd.
Fredrika tycker att man ska våga reagera om någon vän får ett förändrat beteende.
– Lyssna och kom med öppna frågor istället för att kommentera eller komma med påpekanden, tipsar hon.
Fredrikas erfarenhet är att man ska lyssna på sin kropp och försöka tolka vad den har att berätta. Det blir ett slags personligt samtal med dig själv där du tittar på den inre obalansen, hur du får utrymme för dig själv. Hur du kan ta plats i ditt eget liv.
– Lägg heller inte över makten på någon annan. Se dig själv som huvudpersonen i ditt eget liv, även om det är obekvämt. Det blir då lättare att få en relation till sig själv.
Fredrika ser mycket ljust på framtiden. Hon har hittat en inre närvaro och fått en ökad självkännedom. Resan från mörkret till ljuset beskriver hon som jobbig men en mycket nyttig erfarenhet. Tidigare har hon haft ett nedtryckt känsloliv. Idag tillåter hon det att blomma ut. Det finns en balans mellan olika personligheter.
– Den Fredrika som skriver poesi, som är bohemiskt konstnärlig, ska möta den högpresterande och ansvarstagande Fredrika. Idag kan de här två olika personerna gå hand i hand, säger hon.
FOTNOT: Fredrika heter i verkligheten någonting annat.