Peter Magnusson har gått ned 30 kilo på ett år. Till stor del beror det på en stark motivation och på professionellt stöd. Han har också försökt vara påhittig. – Man måste hitta små knep för att klara av suget, säger han.
30-årige Peter har alltid varit överviktig. Han kan dock inte komma ihåg att familjens kostvanor var dåliga på något sätt. Däremot kom han att tröstäta.
– Eftersom jag var rund som liten var jag inte med på allt och jag hade svårt att få kompisar och då fanns ju maten där.
Sport var bara något som fanns på skolschemat. Peters självkänsla blev bara sämre av idrottslektionerna, ingen ville ju passa bollen till honom.
Peter tycker att man även som vuxen och överviktig blir behandlad på ett nedvärderande sätt, som vore man korkad.
– Ibland tycker folk att man får skylla sig själv om man är överviktig. Ofta har man en sådan dålig självkänsla att man bara kryper undan när man hör sånt.
– Folk har lätt att påpeka att man är för stor och de tror att man hjälper den överviktiga genom att säga det. Det är tvärtom. Man får bara skuldkänslor.
År 2006 gjorde Peter ett försök att banta med hjälp av pulverdiet. Försöket misslyckades.
– Jag var inte beredd mentalt på vad det skulle innebära att bara livnära sig på pulver. Jag tänkte bara på all god mat och allt annat som jag inte fick äta. Den riktiga motivationen saknades, berättar han.
Erfarenheterna hade han ändå nytta av då han tre år senare gjorde ett nytt försök. Den här gången var han bättre mentalt förberedd.
Det var en läkare som vid en vanlig hälsoundersökning föreslog att Peter skulle remitteras
till en överviktsmottagning där man jobbar med att ge professionell hjälp och stöd. Då vägde Peter drygt 120 kilo, en vikt som var alldeles för hög i förhållande till hans längd på 175 centimeter. Han funderade på om fetmaoperation, så kallad gastric bypass, kunde vara något. Men Peters BMI var 39 och gränsen för kirurgiskt ingrepp låg vid BMI 40.
Personalen pekade på att rätt kost, regelbundna måltider och motion var grundkonceptet.
För snabbare viktnedgång skulle Peter ännu en gång använda sig av pulverdrycker. Han mindes den tidigare kampen och vägrade först. Men läkaren övertalade honom att göra ett nytt försök. Fetman skulle annars påverka hälsa och livskvalitet negativt.
Efter pulverdieten fick Peter ett läkemedel som påverkade hjärnans belöningssystem och lindrade suget efter något gott. Medicinen drogs dock in för att den hade vissa biverkningar.
Att få professionellt stöd var viktigt. Regelbundna träffar med personal på överviktsmottagningen gav både morot och piska.
– Jag hade perioder då jag kände att jag skiter i det här, till vilken nytta är det? Men sedan gick jag till ett möte med en dietist eller sjuksköterska. De var så bra att prata med.
– Man behöver ha någon att prata med och självbedrägeriet fungerar inte om man måste gå upp på en våg och redovisa sin vikt. Den går inte att förklara bort för dietisten, det går inte att fuska, ler Peter.
Idag mår Peter prima, är med i lagidrott, dansar och hittar hela tiden nya möjligheter till fysisk aktivitet – en hörnsten i kampen mot vikten. Peter försöker öka vardagsmotionen. Han tar trapporna istället för hissen och går av en hållplats tidigare.
För att få riktig schvung i benen brukar han ibland lyssna på power walk i hörlurarna. Det är musik speciellt framtagen för att få upp takt och tempo i promenadstegen.
En stegtävling på jobbet där alla anställda erbjöds en stegmätare var också ett sätt att peppa sig själv, enligt Peter.
– Jag är en riktig tävlingsmänniska så jag försöker hitta små utmaningar, till exempel att jag ska promenera till ett ställe på en viss tid.
En annan motionsform som har betytt mycket är ett datoriserat motionsspel där en tv-skärm visar den idrott du har valt. Bollsport, slalom, surfing, boxning – det finns många sportalternativ. Spelkonsolen kan dessutom ställas in på olika intensitet. Man får också ett träningsschema anpassat efter sina behov. Spelandet är barnsligt roligt och motion får man på köpet. Peter har också möjlighet att se hur många kalorier han förbrukar dag efter dag.
För att vinna över tankarna på mat har Peter lärt sig att aktivering fungerar.
– Så länge hjärnan inte är medveten om suget så är det lugnt. Sitter du framför teven är det lätt att tänka att du kanske skulle ha något gott. Gör du något helt annat så får också hjärnan tänka på något helt annat, förklarar han.
Peter tycker att stöd från vänner och anhöriga är jätteviktigt för att lyckas med sin viktnedgång.
– Dukan motivera dig själv för en tid men i längden går det inte. Du måste ha någon utomstående som bekräftar dig.
Peter har delvis fortsatt med pulverdiet. Det är kanske inte så kul när man träffar kompisarna på middag men genom att dricka pulverdrink innan man träffas har Peter en mättnadskänsla. Det gör att han kan stå emot när de andra hugger in på allehanda frestande maträtter. Samtidigt poängterar han att man måste få unna sig något gott ibland; belöna sig själv för att man har varit duktig.
Peter vill gå ned ytterligare fem kilo. Han tar delmål för delmål. Det har varit en kamp och är fortfarande en kamp. Han kollar innehållsförteckningar och räknar kalorier.
Peter tror att fabrikörerna av sockerfritt tuggummi har tjänat storkovan på hans förbrukning. Men bara att få något sötaktigt att tugga på kan lindra suget.
Han lägger sig aldrig hungrig. Då minskar risken för att gå upp mitt i natten för att stilla hungern. Bra frukostvanor och regelbundna måltider gör att han också kan hålla aptiten nere. Men för att lyckas behövs också en bra självkänsla.
– Du måste tro på dig själv! poängterar han.