Pia är gift med Mats som har celiaki, glutenintolerans. När han fick diagnosen för sex år sedan förändrades deras tillvaro. Som huvudansvarig för hushållet fick Pia mer att tänka på, men mest av allt fick hon en frisk man.
Under många år led Mats av magproblem och viktnedgång. Stressmage var den förklaring som gavs av sjukvården.
- Jag minns särskilt en gång när vi var på teater. Vi hade ätit pasta innan. Under föreställningen fick Mats så ont i magen att vi var tvungna att gå hem, berättar Pia.
Vid den här tiden såg de inget mönster. Anfallen kunde komma när som helst, först magsmärtor sedan mycket gaser och efter någon timme diarré. Successivt klingade sedan symtomen av, tills det var dags igen nästa gång. Livet med den besvärliga magen gick vidare och blev en del av vardagen, men den kraftiga viktnedgången oroade.
När Pia och Mats skulle fylla 40 år bestämde de sig för att gå på en allmän hälsokontroll, ”en mitt i livet-kontroll”. Då såg läkaren att Mats kropp bland annat inte tog upp kalcium som den skulle.
- Inte heller den här gången var det symtomen som läkaren tog det på, utan på ett blodprov, säger Pia.
Resultatet från blodprovet låg sedan till grund för en utredning som så småningom ledde fram till diagnosen celiaki.
I dag har Pia och Mats de två sönerna Daniel och Jakob. För Pia som sköter största delen av hushållet innebar Mats sjukdom förändringar, först och främst att hon måste tänka på vilken mat som serveras.
- Det är mest jag som handlar och då måste jag läsa noga på förpackningarna. I Sverige finns det gott om glutenfri ersättning i butikerna, egentligen till det mesta, säger Pia.
En annan effekt är att hela familjen ofta anpassar sig till Mats kost. Om det till exempel ska vara pasta till maten så äter alla glutenfri pasta, för enkelhetens skull. Men Pia ser också till att tänka på sig själv och barnen ibland.
- När vi blir sugna på pizza en kväll så tar vi det och Mats får något annat som är enkelt att ordna, till exempel varma mackor av glutenfritt bröd eller grillad kyckling.
Pia tycker själv att hon tar lite för stort ansvar för Mats. ”Morsar” honom lite för mycket, som hon säger. Och eftersom hon har börjat med det förväntar han sig också det.
Pia upplever inte Mats glutenintolerans som något egentligt problem.
- Jag har fått en frisk man. Det är det viktiga. De diffusa symtomen som han länge led av var ingen allvarlig sjukdom, utan något som relativt enkelt kunde åtgärdas genom att lägga om kosten.
Pia konstaterar att Mats har blivit mindre benägen att resa, särskilt utomlands. De har erfarenheter från bland annat Danmark och Korea.
- När vi var i Danmark blev vi osäkra på språket och om de förstod vad vi menade med glutenfri mat. När vi var i Korea var det förstås ännu svårare. Vi visste inte om begreppet glutenintolerans ens var känt där. Det känns som att ju längre från Sverige man åker desto svårare blir det, konstaterar Pia.
När familjen reser i Sverige eller utomlands ser de till att bo med självhushåll. Då kan de ta med glutenfria produkter hemifrån och slipper förlita sig på restauranger och livsmedelsaffärer med främmande varor.
- Det går bra, men visst drömmer jag emellanåt om att boka en charterresa med helpension, erkänner Pia.
När familjen ska hem till någon första gången brukar Pia berätta för dem i god tid att Mats är glutenintolerant.
- Vi har lite olika åsikter om det. Mats tycker inte att vi ska säga någonting. Han vill strunta i att äta om maten visar sig innehålla gluten. Jag har en annan inställning. Jag vet att det ofta ligger mycket arbete bakom matlagningen och att folk anstränger sig för att laga något gott. Då blir man besviken om gästerna inte äter, säger Pia.
Nära vänner och släkt är aldrig något problem, tycker Pia. Hon är positivt överraskad över hur ofta folk anstränger sig för att hitta till den glutenfria hyllan i affären.
Pia kan bara komma ihåg ett par tillfällen när det blivit fel i kontakten med vänner och bekanta.
- En gång blev vi hembjudna till ett ytligt bekant par. De hade gjort pastasallad på glutenfri pasta. Då frågade jag hur det var med peston. Väl ute i köket kunde jag läsa på förpackningen att den innehöll gluten. Då föreslog värdinnan att vi inte skulle säga något till Mats, som om glutenintolerans skulle sitta i huvudet, säger Pia och skakar på huvudet.
En annan gång var de bjudna på 40-årskalas. Värdparet var välinformerat om Mats kost, men valde att strunta i det. De bad honom istället att ta med sin egen mat. När de pratade med cateringfirman på festen visade det sig att de enkelt hade kunnat ordna ett glutenfritt alternativ om de bara hade vetat.
- Då blev vi lite besvikna, konstaterar Pia.
När Mats fick diagnosen celiaki fick han träffa en dietist vid ett tillfälle. Hon berättade och skickade med honom en del skriftlig information. Det fanns inget stöd som vände sig direkt till livspartnern eller familjen.
- Jag hade kanske önskat lite praktiska tips i början, information om recept och vilka produkter som finns i handeln, säger Pia.
Till att börja med läste Pia informationen som dietisten skickat med. Sedan fick hon hjälp av sin syster som är sjuksköterska. Systern frågade i sin tur dietisten på sjukhuset där hon jobbar om råd. Mest har Pia experimenterat sig fram.
- Vissa saker blir bra med glutenersättning, andra mindre bra. Med tiden lär man sig vad som är värt att lägga tid på. Det är till exempel ingen idé att göra kanelbullar. Degar som ska jäsa behöver gluten för att bli bra. Recept med bakpulver blir något bättre. Pajdegar blir riktigt bra. Likaså kladdkaka som inte kräver vare sig jäst eller bakpulver. Man lär sig av sina erfarenheter, konstaterar Pia.
Pia tänker också på att inte ha för höga ambitioner.
- Jag bakade inte matbröd innan Mats blev sjuk och det gör jag inte nu heller. Han får helt enkelt äta av det som finns i affären, säger hon.
Människor som jobbar med mat på restauranger och serveringar är ofta dåligt informerade, tycker Pia.
- De vet inte vad maten innehåller och säger ofta att de inte kan garantera något. Ibland är också hanteringen av maten dålig, till exempel om pommes frites friteras i samma olja som vårrullar. Då finns det gluten i oljan som gör att det inte går att äta, trots att den egentligen inte innehåller gluten. Man kan ha förståelse för att privatpersoner inte kan och vet, men de som jobbar med mat borde man kunna ställa krav på.
Ibland blir Pia och Mats positivt överraskade.
- Som när vi var ute och åkte bil och stannade på ett litet fik längs vägen. Vi frågade lite på skämt om de hade något glutenfritt alternativ. Javisst, vi serverar glutenfria våfflor, blev svaret.
Positiv utveckling
Under de år som gått sedan Mats fick diagnosen celiaki har det varit en positiv utveckling, summerar Pia. Fler och fler varor i livsmedelsaffärerna och ofta minst en glutenfri rätt på restaurangernas menyer.
FOTNOT: Pia och Mats heter i verkligheten något annat.