Toppig hornhinna eller keratokonus är en ögonsjukdom som kan orsaka brytningsfel som astigmatism och närsynthet. Sjukdomen börjar i puberteten och drabbar oftast båda ögonen. Keratokonus brukar avstanna när man är i 40-årsåldern. Om din syn plötsligt försämras kraftigt ska du kontakta optiker eller ögonläkare.
Toppig hornhinna eller keratokonus är en förändring i ögats hornhinna som kan leda till brytningsfel som astigmatism och närsynthet. Ordet keratokonus kommer från grekiskan och betyder just toppig, eller konformad, hornhinna.
Hornhinnan är den genomskinliga hinna som täcker ögats pupill och iris och bryter ljuset som kommer in i ögat. När man drabbas av keratokonus blir hornhinnan – oftast mitten av den – toppig och tunn. Hornhinnan kan då inte bryta ljuset som den ska och resultatet blir att man ser suddigt.
Brytningsfelen som uppstår vid keratokonus är i allmänhet lättare att korrigera med kontaktlinser än med glasögon.
I svårare fall kan ärr bildas i hornhinnans mitt. Synen försämras då ytterligare och glasögon eller kontaktlinser hjälper inte längre. I sådana fall kan man behöva genomgå en hornhinnetransplantation.
Sett till hela jordens befolkning drabbas omkring en person på 1000 av keratokonus. Oftast drabbas bägge ögonen.
I cirka 5 procent av fallen finns det ärftliga orsaker till sjukdomen.
Det första tecknet på keratokonus är att synen blir suddig och att man får dubbelseende. Brytningsfelen kan fortsätta att förändras, ibland långsamt, ibland snabbt.
Sjukdomen uppstår i regel i puberteten. Ibland uppträder den senare, men oftast före 30 års ålder. Synfelet är svårt att korrigera med glasögon. Försämringen kan fortsätta gradvis, men brukar avstanna vid 35–40 års ålder. Den kan också avstanna tidigare.
I enstaka fall kan synen plötsligt bli dimmig på grund av att hornhinnan fylls av vätska och svullnar upp. Tillståndet går tillbaka inom några veckor eller månader.
Om hornhinnan är mycket toppig kan det bildas ärr på toppen. Ärrbildningen gör också att synskärpan försämras.
Det finns inget du kan göra för att förebygga toppig hornhinna.
Om du drabbas av keratokonus är det viktigt att du skaffar så mycket information som möjligt om vad sjukdomen innebär och hur den kommer att påverka ditt liv. Prata med ögonläkaren som ställer diagnosen. Du kan även fråga din optiker. Det kan vara ett stöd att ta kontakt med andra människor med keratokonus.
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst ögonläkare.
I ett tidigt skede kan man korrigera keratokonus med glasögon. Om din syn förändras mycket behöver glasögonstyrkorna korrigeras och du måste byta glasögon ofta.
Allteftersom sjukdomen fortskrider blir det svårare att korrigera brytningsfelen med glasögon. Då får du i stället prova ut kontaktlinser. Med kontaktlinser återfår man i många fall full synskärpa. Man kan använda mjuka kontaktlinser, små stabila linser som bara täcker hornhinnan eller stora kontaktlinser som även ligger an mot ögonvitan.
Det krävs stor erfarenhet av den optiker som provar ut kontaktlinser till ögon med keratokonus. Du som har keratokonus och bär kontaktlinser behöver gå på kontroller en till två gånger per år.
En behandling som visat sig ge goda resultat går ut på att bromsa
sjukdomsförloppet med hjälp av riboflavinlösning och belysning med ultraviolett ljus. Riboflavin är ett vattenlösligt B-vitamin.
När sjukdomen väl har uppträtt kan man i lindrigare fall prova implantation av en halvring i plast, som förs in i en kanal som förberetts i hornhinnans nedre del.
Syftet är att lyfta hornhinnan så att formen blir mindre toppig. Behovet av glasögon eller kontaktlinser kan då minska något. Det är också möjligt att sjukdomen kan stabiliseras. Men man har inte så stor erfarenhet av den här typen av ingrepp.
Det är bara när kontaktlinser inte fungerar som det kan bli aktuellt med en hornhinnetransplantation. Vid en sådan operation byter man ut hornhinnans centrala del mot frisk hornhinna från en donator. Det är mer sällsynt att kroppen stöter bort en transplanterad hornhinna än andra transplanterade organ. Det beror på att hornhinnan saknar blodkärl. Ofta måste synen korrigeras med glasögon eller kontaktlinser även efter transplantationen, i många fall med stabila kontaktlinser.