Sängvätning är ett ganska vanligt problem bland barn. Oftast finns en kroppslig orsak även om psykisk stress ibland kan bidra. Att låta barnet kissa på toaletten precis innan det går och lägger sig kan förebygga sängvätning. Ibland kan barnet behöva väckas under sin sömn för att gå upp och kissa.
Sängvätning är vanligare hos pojkar än hos flickor. Barn kan vanligen klara sig tidigare utan blöja på dagen än på natten. De flesta barn är torra på natten i treårsåldern, men var fjärde fyraåring och var tionde sjuåring kissar fortfarande i sängen.
För att kunna vara torr under natten måste barnet kunna hålla emot urinträngningarna eller vakna då urinblåsan blivit full. Många barn utvecklar inte denna förmåga förrän de är i skolådern. I många fall sover barnet djupt och reagerar inte på signaler från urinblåsan utan kissar i sängen. Ibland är urinblåsan instabil och även relativt lite urin i blåsan kan resultera i att det rinner ut.
Problemet förstärks om barnet får mycket att dricka mot slutet av dagen.
Även små barn, som har förmåga att reagera på urinträngningar då de sover, kan vakna och gå upp och kissa.
En förändrad livssituation kan ibland göra att ett barn som just blivit torrt på natten åter börjar kissa i sängen. Det kan vara i samband med en skilsmässa, ändrade rutiner i samband med att någon av föräldrarna ändrat sina arbetstider, i samband med skolstarten, eller att barnet fått ett syskon.
Ibland kanske det kan vara ett uttryck för att barnet behöver mer uppmärksamhet. Sängvätning hos ett barn som varit torrt en längre tid kan ibland bero på Mina vårdkontakter.
Om barnet tidigare varit torrt på natten undersöker läkaren om det finns tecken på urinvägsinfektion eller diabetes. Ett enkelt urinprov ger svar på detta. Barnets sätt att kissa och hur ofta detta sker gås igenom. Syftet är att se om barnet har en störning i blåsans funktion och för att ge underlag för råd om hur barnets förmåga att kontrollera urinen under dag och natt kan öka.
Ibland görs en så kallad urinflödesundersökning och undersökning med ultraljud av blåsan för att se om den tömmer sig helt. Om barnet börjat kissa i sängen efter att ha varit torrt under en längre tid går läkaren också igenom om det skett några förändringar i barnets liv eller om det hänt något som gjort barnet stressat.
För att minska urinproduktionen kan man ge ett läkemedel med syntetiskt hormon som tablett eller nässpray en halvtimme/timme innan barnet går till sängs. Om urinblåsan fungerar oroligt kan barnet ibland få ett medel som lugnar blåsan.
Det går också att träna barnet att vakna vid urinträngning genom att använda ett så kallat enureslarm. Larmet är kopplat till en slags matta som man lägger ovanpå madrassen, under lakanet. Så fort det kommer en droppe kiss i sängen ljuder larmet. På så vis lär sig barnet så småningom att vakna på egen hand när det är dags att gå på toaletten.
Många barn fortsätter, trots olika insatser, att kissa i sängen. Man får då vänta på att de blir äldre och mogna att klara denna funktion.