Till ångestsyndromen räknas paniksyndrom, agorafobi, social ångest, specifika fobier, tvångssyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom. Isolerade ångesttillstånd kan vara svårt att få fram hos barn och ungdomar. Ångest och oro är vanliga symtom och ses ofta i kombination med andra tillstånd som till exempel depression, ätstörningar, ADHD med flera.Den som är ung bör inte tveka att söka hjälp. Den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, kan erbjuda samtal med en psykolog.
En panikattack yttrar sig som en plötslig och oväntad episod med hjärtklappning, andnöd, svettning och yrsel. Ofta förstår man inte varifrån symtomen kommer och kan därför uppleva dem som tecken på någon allvarlig sjukdom.
Om panikattackerna kommer så ofta att de påverkar ens liv brukar det kallas för paniksyndrom. Agorafobi (torgskräck) hänger ofta samman med panikattacker och innebär att man undviker platser som är svåra att lämna om man skulle få en panikattack.
Social ångest innebär att man är rädd för hur andra människor kommer att bedöma den man är och vad man gör. Ångesten kan till exempel komma om man ska tala inför grupp, tala med auktoritetspersoner eller äta tillsammans med andra människor.
Specifik fobi innebär rädsla för särskilda saker eller situationer. Fobier för djur som ormar och spindlar, trånga utrymmen (klaustrofobi) och blod är vanliga.
Typiskt för generaliserad ångest är ihållande och överdriven ångest och oro. Ångesten och oron upplevs som okontrollerbar och kretsar kring familj, skola, kamratkontakter och liknande. Så småningom kan ångesten leda till att man får svårt att sova, blir lättirriterad och undviker att lämna hemmet. Man kan vara rädd för att bli lämnad (separationsrädsla) eller vara rädd för mörker. Kroppsliga symtom som till exempel magont och muskelvärk är vanligt.
Hos den som har tvångssyndrom (OCD) fastnar tankarna i vissa banor, vilket känns väldigt obehagligt och ångestfyllt. För att skingra tankarna gör man upprepade tvångshandlingar som upplevs som lugnande. Efter hand kan tvångshandlingar och tvångstankar helt ta över och bli ett stort hinder för den som är sjuk.
Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) innebär att man återupplever en mycket svår händelse som till exempel misshandel, sexuella övergrepp, olyckor och krigssituationer. Ett barn med PTSD kan verka helt avstängt från sina känslor och kan istället leva ut sin smärta i teckningar eller lek.
Undrar du över något? Kanske har någon annan undrat samma sak. Klicka på Hitta frågor och svar, leta upp din fråga eller ställ en egen fråga till personal inom vården. De som svarar har tyvärr inte möjlighet att svara på alla frågor.
Du kan också ställa en fråga och få ett personligt svar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla svar.
Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter. Här får alla som frågar svar. Klicka på länken till höger.
Du kan även dygnet runt prata med en sjuksköterska och få råd, . De som svarar kan även tala om vilken vårdcentral du är listad på.
Du som är ung bör inte tveka att söka hjälp:
Går du i skolan kanske det finns en skolkurator/skolpsykolog att tala med. Du som är under 18 år kan kontakta den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, som kan erbjuda samtal med en psykolog. Har du fyllt 18 år ska du vända till dig en vuxenpsykiatrisk mottagning.
Adress och telefonnummer till vårdmottagningar hittar du genom att klicka på Hitta vård och omsorg upptill på sidan. Nu finns även möjlighet att kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. .
Den som är förälder bör söka professionell hjälp hos den öppna barn- och ungdomspsykiatrin, BUP, eller hos er vårdcentral om barnet visar oro och ångest som påverkar honom eller henne hemma, i skolan eller tillsammans med kompisar.
Om du vill tala med någon kan följande kontakter hjälpa dig vidare: Nationella hjälplinjen, Jourhavande präst, Jourhavande medmänniska, BRIS och Jourhavande kompis. De har tystnadsplikt. Se länkar till höger.
När du fått tala med vårdpersonal hjälper de dig att komma till en psykolog eller psykiater. Genom samtal försöker man förstå hur du mår och ta reda på vad som orsakar dina besvär.
Samtalet kombineras ofta med olika slags skattningsskalor som psykologen eller psykiatern använder. Den internationella diagnosmanualen DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) innehåller en mängd diagnoskriterier som ska vara uppfyllda för att det du känner ska kallas ångestsyndrom.
Behandlingen innebär ofta en serie samtal tillsammans med dig och/eller dina föräldrar. Genom att bättre förstå vilka situationer som är svåra och utlöser ångest kan du få hjälp att hitta sätt att hantera oron. Den typen av psykoterapi kallas kognitiv beteendeterapi och har visat sig ha effekt mot ångest och oro.
Vid svårare tillstånd kan det vara bra att överväga att kombinera psykoterapi med antidepressiva läkemedel. Dessa medel har också viss effekt mot ångesttillstånd.
Utvärdering när det gäller behandling av barn och unga är begränsad. Därför måste behandlingen ske i nära samarbete med dig och dina föräldrar. Ibland kan ångest och oro öka i början av behandlingsperioden men detta brukar minska efter någon vecka. Dosen kan sedan trappas upp långsamt.
Det kan dröja fyra till sex veckor innan ni vet säkert om medicinen har någon effekt. När medicinering pågår måste detta ske under kontrollerade former. Utsättning av medicinen sker stegvis efter överenskommelse med ansvarig läkare.
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Läs mer genom att klicka på länkarna uppe till höger.