Anal inkontinens, eller avföringsinkontinens, är om du har perioder med läckage av avföring som du inte kan förhindra med viljan. Orsaken kan vara hemorrojder, en skada i samband med operation eller förlossning, en neurologisk sjukdom, tarminflammation, försvagning av slutmuskeln med mera. Kontakta din husläkare eller gynekolog om du har problem.

Mildare symtom på anal inkontinens kan vara att du inte kan kontrollera gaser och läckage av fukt eller slem som ger fläckar på underkläderna.

Det är mycket tabubelagt att prata om tarmvanor och många människor är generade och därmed ovilliga att avslöja sina symtom även för den närmaste omgivningen. Många tror felaktigt att de är ensamma om att ha läckage från tarmen.

Tillfälliga besvär med diarré och svårighet att hinna till toaletten räknas inte som inkontinens.

Symtom

Inkontinens från tarmen är ett symtom och inte en sjukdom. Symtomen kan variera och kan vara:

  • Svårigheter att hålla gas.
  • Fukt eller fläckar i underkläder.
  • Läckage av lös avföring.
  • Läckage av fast avföring.
  • Brådskande behov vid trängning och svårighet att viljemässigt hålla tillbaka avföringen.

Förmågan att viljemässigt kunna kontrollera urin och avföring sker genom ett finstämt samspel mellan olika funktioner i kroppen. Orsaken till avföringsinkontinens kan vara en kombination av flera faktorer. Det är därför viktigt att kartlägga symtomen.

Anal inkontinens är vanligare hos kvinnor än män och vanligare hos äldre än yngre.

Den vanligaste formen av inkontinens från tarmen är läckage av fukt och vätska. Det kan bland annat bero på hemorrojder, utbuktning av tarmslemhinnan. Detta är i regel enkelt att åtgärda med lokal behandling.

En mer omfattande inkontinens, som större läckage av gaser och/eller avföring kan bland annat bero på en skada i muskulaturen eller nerverna i bäckenbotten i samband med operation eller förlossning. Neurologiska sjukdomar som multipel skleros, Parkinsons sjukdom, stroke och demens kan ge nedsatt känsel med svårighet att känna trängning.

Inflammatoriska tarmsjukdomar och även tumörer kan göra att du får en ökad känslighet i ändtarmen med täta trängningar och nedsatt förmåga att hålla tillbaka. Många års krystande vid förstoppning kan också ge upphov till inkontinens. Liksom andra muskler försvagas slutmuskeln med stigande ålder.

Diarré med täta trängningar kan leda till inkontinens på grund av den lösa avföringen. Det kan vara ett snabbt övergående besvär, men om det kommer blod i avföringen är det viktigt att söka läkare för en undersökning. Blödning och diarré eller inkontinens kan bero på inflammation i tarmen, tumörsjukdom eller tarmframfall (prolaps). Alla dessa sjukdomar bör utredas och behandlas av läkare.

Egenvård

  • Det är viktigt att du har regelbundna mat-, dryckes- och toalettvanor.
  • Försök att planera in ett toalettbesök cirka en timme efter maten eller då avföringen brukar tränga på.
  • Ha inte alltför bråttom på toaletten.
  • Försök att träna din bäckenbotten och att undvika tunga lyft.
  • För att slippa klåda är det viktigt att skydda huden runt ändtarmsöppningen. Undvik alltför hårdhänt torkande. Duscha gärna men utan tvål.
  • Använd salva, till exempel Inutyolsalva, som ger huden ett extraskydd mot fukt.
  • Det finns speciella inkontinensskydd för avföringsinkontinens. Vänd dig till din vårdcentral och distriktssköterska eller specialistvårdsmottagning. Det finns förutom inkontinensskydd med kolfilter även en analpropp som fungerar som en "tampong" i ändtarmen.

Fråga om råd

Om du är osäker på hur du ska göra kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Mina vårdkontakter.

Undersökning

Berätta för din husläkare eller gynekolog om dina besvär, det kan ge en god vägledning för lämplig behandling. Om besvären inte kan åtgärdas rekommenderas remiss till specialistläkare. Hos specialistläkaren görs en noggrann undersökning av ändtarmsöppningen och ändtarmen. Ofta görs rektoscopi. Då kan man med hjälp av ett rörformat instrument inspektera tarmslemhinnan cirka 10-15 centimeter.

Ibland behöver utredningen kompletteras med andra undersökningar.

Tryckmätning (anorektal manometri) ger ett mått på hur starka slutmusklerna är. Mätningen utförs med hjälp av en tunn plastkateter som är kopplad till en tryckmätare. Man mäter trycket i ändtarmsöppningen (analkanalen) i vila och vid knip.

Ultraljudsundersökning ger en bild av slutmusklerna och visar eventuella skadade områden.

De nerver som ger impulser till slutmusklerna kan undersökas med speciella test, EMG.

Genom att tillföra kontrastmedel i tarmen och slidan kan man se eventuella anatomiska förändringar såsom framfall, ändtarmsbråck och fickbildningar på tarmens nedre del. Metoden kallas defekografi (tömningsröntgen).

Behandling

Ändrade kostvanor med hjälp av dietist eller kontroll av eventuell födoämnesallergi kan ibland ge goda resultat hos patienter med inkontinens.

Man kan också med särskilda knipövningar stärka muskulaturen i bäckenbotten och förbättra kontrollen av slutmuskeln. För vissa patienter kan så kallad ”Biofeedback”-träning vara till hjälp. Det är bäckenbottenträning med stöd av en apparat som ger en synlig återkoppling och underlättar förmågan att hitta musklerna. Träning sker under handledning av en uroterapeut som är en specialistutbildad sjuksköterska eller sjukgymnast. Du får även instruktioner till hemträning, allmänna råd, kostråd och förskrivning av hjälpmedel med mera.

Muskelskador kan ibland behandlas genom en operation. Om inflammationen i ändtarmen är orsak till inkontinensen kan medicinsk behandling leda till en förbättring.

Ökade kunskaper genom bland annat nya undersökningsmetoder ger också möjlighet att utveckla nya behandlingsmetoder. Det pågår en intensiv kirurgisk utveckling av olika metoder för att stärka och/eller operera in en konstgjord slutmuskel. Sedan några år tillbaka finns en ny teknik där man med hjälp av en pacemaker stimulerar slutmuskeln till att bli starkare sammandragen, Sacral NeuroStimulering (SNS).

En stomioperation kan vara ett behandlingsalternativ vid anal inkontinens och kan leda till en förbättrad livskvalitet.