Ryggbedövning är den effektivaste och vetenskapligt bäst dokumenterade metoden för att lindra smärta vid förlossningar, men också den mest komplicerade. Ryggbedövning är ett samlingsnamn för epiduralbedövning, spinalbedövning och kombinerad spinal- och epidural-bedövning.
Metoden innebär att man med lokalbedövning blockerar nerverna som förmedlar smärta från livmodern. Ryggbedövningen påverkar inte medvetandet – du är helt vaken under förlossningen.
Ryggbedövning ges av narkosläkare och är ett gemensamt namn för:
Benämningen stå-upp-epidural brukar användas när lokalbedövningsmedlet blandas med ett morfinliknande medel. På så sätt kan dosen lokalbedövningsmedel minskas och därmed dämpas också några av ryggbedövningens negativa effekter. Den här tekniken är vanligast i Sverige i dag. Den kallas stå-upp-epidural eftersom den inte förlamar benen utan gör det möjligt för kvinnan att gå och stå under förlossningen. Tekniken kallas även lågdos- eller sufenta-epidural.
Ryggbedövning
Ryggbedövning är inte lämplig
Om du har en sjukdom eller tar läkemedel som kan vara ett hinder för ryggbedövning är det viktigt att du i god tid före planerad förlossning får träffa en läkare för att diskutera alternativa metoder för att lindra smärtan.
Tatueringar i ryggslutet är sällan något praktiskt problem. Narkosläkaren kan oftast välja ett insticksställe vid sidan om tatueringen.
När du under förlossningens gång, i samråd med barnmorska eller förlossningsläkare, önskar ryggbedövning tillkallas narkosläkare. På de flesta sjukhus i Sverige finns narkosläkare på plats dygnet runt och man behöver sällan vänta mer än 30 minuter under dagtid eller 60 minuter på jourtid.
Att få ryggbedövning tar oftast inte lång tid, men om du är kraftigt överviktig, tidigare har opererats i ryggen eller har sned rygg (skolios), kan det ta längre tid eller innebära att läkaren inte kan ge någon ryggbedövning.
Epiduralbedövning ges oftast när värkarbetet har kommit i gång ordentligt och livmoderhalsen är vidgad med 3–4 centimeter. Smärtlindringen under öppningsskedet är oftast mycket god, men under krystskedet kan många kvinnor uppleva en tryckande känsla i underlivet och mot ändtarmen.
Den smärtstillande effekten brukar märkas efter 5–15 minuter, men full effekt nås efter 20–30 minuter. Därefter kan man så länge som smärtlindring behövs fylla på genom slangen. Antingen gör barnmorskan det eller så kopplas katetern till en pump. På vissa förlossningsavdelningar kan kvinnan själv styra tillförseln genom en knapp kopplad till pumpen.
Tekniken liknar den som används vid epiduralbedövning, men i stället för att lägga in en plastslang för narkosläkaren en tunn nål in genom hårda ryggmärgshinnan och sprutar bedövningsmedlet direkt in i ryggmärgsvätskan. Spinalbedövning är oftast enklare att ge och den smärtstillande effekten märks snabbare. Nackdelen är att man inte kan fylla på med ytterligare doser av läkemedel eftersom ingen plastslang läggs in. Tekniken används till omföderskor i slutet av ett snabbt förlossningsförlopp där förlossningen förväntas vara avslutad inom två timmar.
Metoden är relativt ny i Sverige och används endast på några få förlossningskliniker. Tekniken är en kombination av metoderna för spinal- och epiduralbedövning.
Först ges spinalbedövning och därefter förs slangen, epiduralkatetern, in i epiduralrummet. Metoden ger snabb smärtlindring med möjlighet till ytterligare doser.
Födande kvinnor löper låg risk att få allvarliga biverkningar vid ryggbedövning, men för fullständighetens skull tar vi här upp även mycket ovanliga biverkningar. En del mindre besvärande biverkningar är vanliga. Några biverkningar har nästan helt försvunnit sedan stå-upp-epiduralen började användas.
Klåda är en vanlig biverkning när morfinliknande medel ges i ryggbedövningar. Upp till hälften av dem som fått ryggbedövning får klåda, ibland över hela kroppen. Men klådan är oftast mild och kräver ingen särskild behandling.
En av tio har svårt att kissa efter ryggbedövningen och därför kontrollerar barnmorskan regelbundet urinblåsan under förlossningen så att den inte blir överfull.
En av tio kvinnor tycker att benen känns tunga och har svårt att stå eller gå efter att de fått ryggbedövning. Risken ökar med antalet doser eller mängden bedövningsmedel som givits. Men det här är en ofarlig bieffekt som oftast försvinner inom en till två timmar.
Värkarbetet kan dämpas och förlossningsförloppet förlängas något. I sådana fall kan värkstimulerande medel ges i dropp. Krystreflexen kan påverkas och därför händer det något oftare att man behöver använda sugklocka. De här bieffekterna har minskat betydligt sedan man började använda stå-upp-epiduraler, och därför är det störst chans att det blir en helt vanlig förlossning även om den födande kvinnan väljer ryggbedövning. Sannolikheten för att förlossningen måste avslutas med kejsarsnitt ökar inte vid ryggbedövning.
Vissa gånger blir effekten av ryggbedövningen inte den förväntade. Den kanske bara tar på ena sidan eller lämnar vissa områden obedövade. Ofta kan man komma till rätta med detta genom att ändra doseringen eller ändra något på epiduralslangens läge. Ibland behöver ryggbedövningen läggas om. Det händer cirka en person på 100.
Svår huvudvärk efter ryggbedövning beror oftast på så kallad durapunktion, vilket innebär att epiduralnålen oavsiktligt orsakat ett hål i den hårda ryggmärgshinnan. Det händer en person på 100 och ungefär hälften av dem får huvudvärk. Typiskt för den här huvudvärken är att den kommer i stående eller sittande ställning men försvinner när man ligger ned. Smärtan är ofta intensiv och om den inte går över inom ett dygn genom att man dricker rikligt med vätska och tar värktabletter brukar den behandlas med så kallad blood-patch. Det innebär att lite av kvinnans eget blod sprutas in i epiduralrummet för att täta hålet i ryggmärgshinnan. Lindringen brukar komma snabbt och är oftast god. I enstaka fall kan behandlingen behöva upprepas.
Några kvinnor får blodtrycksfall, men risken är mycket liten med den nya lågdostekniken och det är i regel lätt att behandla med dropp eller blodtryckshöjande medicin. Detta drabbar ungefär en person av 1 000.
Ryggsmärtor är vanliga efter förlossning. Flera nyare studier visar att risken för långvariga ryggbesvär inte ökar efter ryggbedövning. Däremot beskriver många en lokal ömhet i ryggen och ibland ett blåmärke vid platsen för sticket. Blåmärket försvinner och ömheten går över av sig själv, oftast inom några dagar.
Några kvinnor får lindriga skakningar under en kortare tid efter att de fått ryggbedövning – det känns ungefär som om man huttrar. Men det är helt ofarligt och går över av sig självt.
Nyare studier har visat att kvinnan kan få något högre kroppstemperatur om epiduralbedövning används under många timmar.
Tillfälliga förändringar i hjärtfrekvens hos det ofödda barnet har rapporterats efter smärtlindring med ryggbedövning – liksom efter varje form av effektiv smärtlindring. Det beror troligen på den snabba sänkningen av halten stresshormoner i kvinnans blod till följd av en effektiv smärtlindring.
Om läkemedlet avsett för epiduralbedövning av misstag sprutas in i ryggmärgsvätskan eller i ett blodkärl finns risk för överdosering. Detta är mycket ovanligt – risken är en per 10 000 bedövningar – och går i regel lätt att behandla.
Övergående nervpåverkan, som orsakas av att barnets huvud trycker på de nervstammar som löper på bäckenbenets insida, är inte helt ovanligt efter en förlossning och har inget samband med ryggbedövningen. Allvarlig och bestående nervpåverkan av ryggbedövningen i sig, genom att nålen eller slangen ger en blödning, nervskada eller infektion i ryggkanalen är mycket sällsynt. I Sverige är risken cirka en per 200 000 bedövningar. Feber, huvudvärk och/eller ryggsmärtor upp till tre veckor efter ryggbedövning kan vara tecken på allvarlig infektion och bör bedömas av läkare.
Barnmorskan tar bort epiduralslangen när förlossningen är klar, innan du lämnar förlossningsavdelningen och kommer till BB.
Feber, huvudvärk och/eller ryggsmärtor upp till tre veckor efter ryggbedövningen kan vara tecken på allvarlig infektion. Om du känner av det ska du kontakta läkare.
Risken för att födande kvinnor ska få allvarliga biverkningar av ryggbedövning är liten, men för fullständighetens skull har vi även tagit upp mycket ovanliga biverkningar. Några nackdelar har dessutom nästan helt försvunnit sedan stå-upp-epiduralen började användas. En del mindre besvärande biverkningar är vanliga.
Sammanfattningsvis är ryggbedövning vid förlossning
Har du några frågor kring ryggbedövning kan du alltid tala med din barnmorska. Din barnmorska eller gynekolog kan också hjälpa dig att få kontakt med narkosläkare på ditt sjukhus.
Du kan också ringa Vårdomsorg på telefon, dygnet runt och prata med en sjuksköterska både inför och efter en eventuell ryggbedövning.
Läs mer genom att klicka på länkarna uppe till höger.