Att mista en nära vän eller anhörig kan vara en av livets mest omvälvande händelser. Vi är ofta oförberedda på vad som kommer att hända den närmaste tiden. Hur den avlidne först tas om hand skiljer sig åt beroende på om personen dör hemma, på sjukhus eller på en offentlig plats. Närstående ska alltid visas särskild hänsyn av hälso- och sjukvårdens personal.
Från och med den 1 maj 2012 inträder en förändring i begravningslagen. Förändringen innebär bland annat att gravsättning eller kremering ska ske högst en månad efter dödsfallet. Dispens från en månads omhändertagande kan endast utfärdas av Skattemyndighten.
Många svårt sjuka eller gamla dör på sjukhus eller sjukhem. En läkare konstaterar att personen är död och utfärdar ett dödsbevis och ett dödsorsaksintyg. Läkaren fastställer den avlidnes identitet och kontrollerar att identitetsband finns eller fäster ett identitetsband kring hand- eller fotled. Identitetsbandet är viktigt för att man ska vara säker på att det är rätt person som så småningom begravs.
Vårdpersonalen gör i ordning den avlidne. Närstående erbjuds att hjälpa till med omhändertagandet.
Vid omhändertagandet tar vårdpersonalen hänsyn till den avlidnes och närståendes uttalade önskemål och religion.
Innan de närstående lämnar sjukhuset får de hämta ut den avlidnes tillhörigheter som har tagits om hand av vårdpersonalen.
Inom den kommunala omsorgen finns omhändertagandet reglerat.
Personalen på sjukhuset eller sjukhemmet hör av sig till de närstående för att berätta om dödsfallet.
Inom vården finns det en stor öppenhet och respekt för önskemål runt ritualer kring döden. Oftast finns det i anslutning till dödsfallet på klinik eller avdelning ett rum iordningställt för avsked. I anslutning till sjukhusets bårhus finns särskilda visningsrum eller kapell där de närstående kan ta farväl i lugn och ro. Den som önskar kan få hjälp att kontakta kurator, präst eller en företrädare för något annat trossamfund.
När den avlidne lämnat vårdavdelningen förvaras kroppen i ett särskilt kylutrymme, ett bårhus.
Många svårt sjuka människor vårdas numera i hemmet och det finns möjlighet att få avancerad hemsjukvård ända fram till livets slutskede.
När en svårt sjuk person dör hemma kan du som närstående kontakta den vårdpersonal som vårdat den personen senaste tiden. Du kan också ringa 112 eller till . De kontaktar ansvarig läkare i området där personen avlidit.
Om det är oklart om personen är död skickar SOS alarm en ambulans. Ambulanspersonalen avgör om personen är avliden och läkare kontaktas. Ambulanspersonalen eller läkare avgör om närstående kan lämnas ensamma eller om till exempel kurator eller präst ska kontaktas.
Läkaren konstaterar att personen är död och utfärdar ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsak. Läkaren bedömer om dödsfallet skett naturligt och fastställer den avlidnes identitet. Ett identitetsband fästes kring hand- eller fotled. Identitetsbandet är viktigt för att man ska vara säker på att det är rätt person som omhänderats.
Vårdpersonal gör i ordning den avlidne. Närstående erbjuds att hjälpa till med omhändertagandet.
Vid omhändertagandet tar vårdpersonalen hänsyn till den avlidnes och närståendes uttalade önskemål och religion.
När ett dödsfall sker i bostaden tillkallas en läkare via SOS alarm 112, via Vårdomsorg eller via din husläkarmottagning, för att konstatera att personen är avliden. En läkare utfärdar två intyg: ett dödsbevis som omedelbart skickas till Skatteverket och ett dödsorsaks-intyg som inom fyra veckor skickas till Socialstyrelsen. Läkaren sänder intygen till berörda myndigheter och noterar samtidigt på dödsbeviset om det finns explosiva implantat, t.ex. en pacemaker, som måste tas bort. Läkaren som konstaterar dödsfallet förser också den avlidne med identitetsband runt höger handled och höger fot för säker identifikation.
Läkaren ansvarar för att vid behov se till att transport sker av den avlidne till något av landstingets bårhus, i väntan på fortsatt omhändertagande inför gravsättning.
Om familjen vill invänta ytterligare närstående, ankommer det på läkaren att besluta om det är lämpligt att låta den avlidne ligga kvar i hemmet en kortare tid, innan den avlidne förs till ett bårhus/gravkapell. Vid behov görs en överenskommelse med landstingets transportör. Innan den avlidne förs till något av landstingets bårhus ska den avlidne kläs enkelt inför transporten. De smycken eller annat av affektionsvärde som den avlidne har på sig överlämnas till närstående eller lämnas kvar i hemmet. Om närstående så önskar, kan efter överenskommelse med begravningsentreprenör, sådana föremål eller särskilda kläder, åter sättas på i samband med att kroppen kistläggs. Om föremål följer med den avlidne ska ett skriftligt besked om detta medfölja den avlidne till bårhuset och en kopia lämnas till närstående.
Om en begravningsbyrå anlitas omgående kan denna ombesörja att den avlidne omhändertas och kistläggs samt föras direkt till ett gravkapell i väntan på begravnings-ceremoni, kremering eller gravsättning. Det är ett krav är detta omhändertagande sker i mycket nära anslutning till dödsfallet.
Om den avlidne har familjemedlemmar, husdjur eller egendom som behöver tas omhand kommer den som konstaterar dödsfallet att omedelbart kontakta kommunens socialnämnd.
När ett dödsfall sker i ett av kommunens särskilda boenden har personalen rutiner för vad som ska göras när någon av de boende avlider. Personalen kallar på den läkare som ska konstatera dödsfallet och som även ansvarar för att dödsbevis och dödsorsaksintyg blir utfärdade och insända till berörda myndigheter.
Vid dödsfall i särskilt boende ska den som konstaterar att personen är avliden, följa samma regler som gäller vid dödsfall i hemmet, se ovan.
Om döden inträffar i bostaden och döden var väntad är det vårdpersonalen som vårdat den avlidne alternativt läkaren som konstaterat dödsfallet som kontaktar närstående.
Ibland vill familjen invänta släktingar som bor långt bort. Det brukar gå bra att låta den avlidne ligga kvar i bostaden någon dag.
Läkaren ordnar sedan så att den avlidne förs till ett särskilt kylutrymme, ett bårhus, i väntan på begravning. Smycken och glasögon som den avlidne bär tas av och lämnas till närstående innan kroppen lämnar hemmet.
Om det finns minderåriga barn i hemmet som ingen kan ta hand om kontaktar läkaren socialtjänsten i kommunen. Socialtjänsten ansvarar också för att ta hand om eventuella husdjur som blir lämnade i samband med ett dödsfall.
Om en person dör oväntat hemma i bostaden eller hittas död på en offentlig plats, ring 112. Larmcentralen ser till att läkare, ambulans och polis skickas till platsen.
Om det den avlidne inte kan identifieras, om dödsfallet är helt oväntat eller kan ha orsakats av yttre våld eller droger tillkallas alltid polis som ser till att den avlidne förs till Rättsmedicinalverkets avdelning i Solna för obduktion.
Vid dödsfall på allmän plats, till exempel vid olyckor, är det polis, läkare och ibland även en präst som ger dödsbudet till de närstående.
Närstående har rätt att få reda på dödsorsaken. Den läkare som konstaterar dödsfallet ska också informera om vem som kan lämna närmare besked om dödsorsaken och hur den personen kan kontaktas. Om du som närstående vill ha skriftlig information om dödsorsaken har du rätt att få det. I vissa fall gäller dock hälso- och sjukvårdens tystnadsplikt.
I samband med ett dödsfall kan frågan om organdonation komma upp. På alla sjukhus finns en donationsansvarig läkare och sjuksköterska som tar kontakt med närstående då organ från en avliden kan användas för transplantation eller forskning.
Den avlidnes uppfattning om donation framkommer i Socialstyrelsens donationsregister, eller via anteckning i journalen. Närstående kan också tillfrågas om hur den avlidne ställde sig i denna fråga.
Om dödsorsaken inte kan fastställas kan det bli fråga om obduktion. Det innebär att en läkare undersöker den avlidnes inre organ.
Vanligtvis genomför man en obduktion för att fastställa dödsorsaken vid ett plötsligt dödsfall som exempelvis en hjärtinfarkt. Den här typen av obduktion beslutas av läkare och kallas för klinisk obduktion. Klinisk obduktion görs på sjukhusets patologavdelning.
Om det finns misstanke om mord, dråp eller självmord görs en rättsmedicinsk obduktion. Den här typen av obduktion är grundligare än en klinisk obduktion. Den görs på Rättsmedicinalverket i Solna och beslutas om av polis eller domstol.
Närstående ska informeras om att en obduktion kommer att göras och vad det innebär, men har ingen möjlighet att motsätta sig detta.
En obduktion som görs i forskningssyfte måste dock ha godkänts av den avlidne eller av närstående.
Närstående har alltid rätt att få information om dödsorsaken.
När en begravning sker senare än tio dagar efter dödsfallet, behöver kroppen vara balsamerad. Behov av balsamering beslutas av ansvarig läkare vid bårhuset och är en kostnad som betalas av dödsboet.
Alla dödsfall är unika och sorg tar sig olika uttryck. För att få kontakt med en medmänniska kan du vända dig till sjukhuskyrkan på sjukhuset. Den förmedlar även kontakt med andra trossamfund.
Du kan också vända dig till: