Mitt i sorgen när en närstående dött är det mycket praktiskt som ska ordnas. Begravningen ska planeras och man måste ta ställning till balsamering, kremering och gravplats. En bouppteckning görs och utifrån den delas arvet efter den avlidne. En begravningsbyrå kan oftast hjälpa till med allt praktiskt kring begravning och bouppteckning. Vänd dig också till din församling för att få information om begravning.
I väntan på begravning förvaras den avlidne i ett bårhus. Enligt begravningslagen ska gravsättning eller kremering ske högst en månad efter dödsfallet.
Tiden mellan dödsfall och begravning varierar från någon dag till flera veckor. Det kan bero på vilket trossamfund den avlidne tillhör eller hur lätt det är att få tillgång till kyrka, kapell eller präst. Ibland handlar det om att anhöriga behöver längre tid på sig för att hinna samla alla berörda, hitta en lämplig dag och ordna allt praktiskt.
Att ordna en borgerlig begravning går oftast snabbare än en begravning i till exempel Svenska kyrkan.
Eftersom det kan dröja mellan dödsfallet och begravningen kan kroppen behöva balsameras. Balsamering innebär att blodet ersätts med formalin för att bevara kroppen. Ofta räcker det dock med kylförvaring. Det är anhöriga som begär och betalar för balsameringen. Om kroppen ligger längre än 14 dagar på bårhuset kan läkare besluta om att balsamering måste göras.
Före visningen i kistan, som brukar ske före begravningen, görs en så kallad svepning. Svepning innebär att den döde kläs på och bäddas ned i kistan. Närstående väljer kläderna. Visningen kan antingen ske där eller i en särskild lokal intill där begravningen ska vara. Här har närstående möjlighet att ta farväl.
En begravning kan i stort sett utformas helt efter den avlidnes och de närståendes önskan. Begravningsceremonin kan till exempel ske i kyrkan, bostaden eller ute i naturen. Begravningar kan hållas inom Svenska kyrkan, inom något annat trossamfund eller vara borgerliga, det vill säga icke-religiösa.
Om personen som ska begravas tillhör ett annat trossamfund än Svenska kyrkan utser länsstyrelsen ett ombud som granskar församlingen. Ombuden kontrollerar till exempel begravningsavgifter och utformningen av begravningsplatser. Kontakta din församling eller länsstyrelsen för information om vem som är begravningsombud hos dig.
Även om du anlitar en begravningsbyrå kan du alltid själv först kontakta församlingen i din kommun eller ditt trossamfund. De informerar om hur en begravning går till och svarar på dina frågor.
Antingen bränns, eller kremeras kistan och kroppen och askan läggs i en urna, eller så väljer man kistbegravning. Det är den avlidnes tidigare önskan och närståendes vilja som bestämmer.
Gravsättning är när en kista eller urna sätts ner i en grav. Det kan även vara när askan sprids eller grävs ner på annan plats. Gravsättningen kan ske lång tid efter begravningen.
Det är reglerat i lag var en gravsättning får ske, oavsett om det rör sig om aska eller kistbegravning. Det krävs till exempel tillstånd av länsstyrelsen för att få sprida aska i havet.
Det är de efterlevande som bestämmer var och hur den döde ska begravas. Man har rätt att begravas på vilken begravningsplats som helst i Sverige. Det vanliga är dock att man blir begravd på den ort där man är mantalsskriven.
Begravningsbyråerna är de närståendes ombud och kan i allmänhet ta hand om alla praktiska detaljer. Dra dig inte för att fråga vad allt kring begravningen kostar. Begär en skriftlig offert där alla kostnader finns med.
Genomsnittskostnaden för en begravning är 20 000–25 000 kronor. Den allra billigaste begravningen, utan ceremoni, kostar runt 5 000 kronor.
Om det inte finns några anhöriga som kan ta hand om begravningen ordnar kommunens socialtjänst en begravning.
Så snart någon har dött bildas ett dödsbo. Dödsbo är det juridiska namnet på en död persons samlade tillgångar, skulder, skyldigheter och rättigheter vid dödsfallet. Alla som har ett ekonomiskt intresse i den avlidnes tillgångar, till exempel make/maka, sambo, barn och andra arvtagare kallas dödsbodelägare. Dödsbodelägarna ansvarar gemensamt för dödsboet.
Bouppteckning är den sammanställning som görs över de tillgångar och skulder som finns i dödsboet. Bouppteckningen ska registreras hos Skatteverket. Om ni väljer att anlita en begravningsbyrå kan de hjälpa till med bouppteckningen.
Om dödsboets tillgångar enbart täcker begravningskostnaderna behöver ingen bouppteckning göras. Dödsboet ansöker då om att den avlidnes hemkommun ska upprätta en så kallad dödsboanmälan till Skatteverket .
Alla skulder som den döde efterlämnar betalas av dödsboet, inte av dödsbodelägarna personligen. När skulder och begravningskostnader är betalade delas tillgångar som eventuellt blir över upp mellan dödsbodelägarna. Det kallas arvsskifte. Arvskiftet ska godkännas av alla arvingar för att gälla. När arvet har delats ut finns det inte längre något juridiskt dödsbo.
En begravningsbyrå kan oftast hjälpa till med allt som har med dödsboet att göra, till exempel bouppteckning och arvsskifte.
Om dödsboets tillgångar inte täcker kostnaden för begravningen, kan man ansöka om ekonomiskt bistånd hos socialtjänsten i den avlidnes hemkommun. Kontakta socialtjänsten innan beställningen av begravning görs. De utreder de ekonomiska förutsättningarna och avgör om begravningskostnaden är godtagbar.
Om det finns någon försörjningsskyldig för den avlidne kan den personen i första hand bli ansvarig för begravningskostnaderna. Reglerna skiljer sig åt från kommun till kommun. Med försörjningsskyldig menas förälder till minderårig eller maka/make/registrerad partner. Kontakta socialtjänsten i den avlidnes kommun för mer information.
Läs mer i menyn till vänster eller genom att klicka på länkarna uppe till höger.