Enligt svensk lag definieras våldtäkt med att någon använder våld eller hot om våld för att utföra en sexuell handling mot en annan människa.
Det här kan innebära att någon pressat isär dina ben eller håller fast dig. Det kan också innebära att du känner dig hotad och därför ger med dig utan att personen behöver använda våld. Du känner dig kanske hotad även om hotet inte är uttalat. Våldtäkten behöver inte alltid ske på ett sätt som du förknippar med våldtäkt.
En våldtäkt är alltid ett brott och skulden ligger endast hos gärningsmannen, oavsett omständigheterna.
De flesta våldtäkter begås inte av okända gärningsmän utomhus på en mörk parkväg. De flesta anmälda våldtäkter sker i ditt eller i förövarens hem. Förövaren är oftast någon du känner igen eller känner, som till exempel en bekant, din partner eller en kompis. Det kanske är någon du har svårt att se som förövare vilket gör det svårare att definiera det du varit med om som en våldtäkt. Du "känner" ju honom, du ser honom som "en schysst kille", och en slutsats du eventuellt drar är att "schyssta killar" inte våldtar. Det kan leda till att du lägger skulden för det som hänt på dig själv.
Att bli våldtagen innebär nästan alltid ett stort trauma. En vanlig reaktion är att man söker en förklaring. Du kanske till och med känner skuldkänslor och tycker att det var ditt fel eller att du kunde handlat annorlunda.
Vanliga känslor är:
Ibland kan du uppleva känslor och reaktioner som du inte känner igen hos sig själv. Man kan till och med tro att man håller på att bli tokig. Tillåt dig själv att ta plats och ställa krav. Du får må dåligt. Du har varit med om något mycket påfrestande och det är inte konstigt att visa att du mår dåligt av denna erfarenhet. Genom att acceptera dina känslor har du goda förutsättningar att bearbeta dem och gå vidare.
Kontakta så snart som möjligt polis och sjukhus. Oavsett vem du först uppsöker kommer de att hjälpa dig vidare i processen. Ta med dig någon du känner förtroende för om det är möjligt. Mot bakgrund av vad du har varit med om kan det vara jobbigt att sköta alla kontakter med polis och sjukhus på egen hand. Det är också till hjälp för dig om någon mer än du själv vet vad som har hänt så du kan få stöd att minnas.
Adress och telefonnummer till mottagningar hittar du under Hitta vård och omsorg upptill på sidan, eller via länkarna till höger. Du kan även kontakta vissa mottagningar och beställa en tid via internet. till höger.
Det finns en akutmottagning för våldtagna kvinnor på Södersjukhuset. Antingen kan du söka dig dit direkt eller så kan den mottagning du vänt dig till hänvisa dig dit. Vill du hellre stanna på den mottagning du kom in på går det också bra. Personalen på mottagningen har stor erfarenhet av att träffa personer som varit med om ett trauma. De kommer att ge dig ett varmt och vänligt bemötande och inte ifrågasätta dig eller tvinga dig till någonting. Du får den vård du behöver och undersöks också för att se om våldtäkten har lett till könssjukdom eller graviditet. Om du vill får du träffa en kurator. Du kan få en kvinnlig läkare.
Södersjukhusets akutmottagning har också ett handlingsprogram för att bättre hjälpa våldtagna män. Programmet innehåller riktlinjer för hur personalen medicinskt och psykologiskt ska stödja männen och hur uppföljningen ska gå till. Du får träffa en läkare direkt som gör en rättsmedicinsk undersökning med bland annat provtagning för HIV och gulsot. Därefter erbjuds du samtal med en kurator.
Det är en stor fördel att kontakta sjukvården så snart som möjligt efter övergreppet, helst inom 72 timmar. Spår av förövaren kan lättare säkras ju kortare tid som passerat. På sjukhuset fotograferas dina skador och de letar efter sädesvätska, blod, saliv och hårstrån.
Du behöver inte undersökas om du inte vill men gör du det ökar chansen att identifiera förövaren om denne är okänd. Personalen på sjukhuset är heller inte skyldiga att anmäla en våldtäkt utförd på en vuxen person till polisen. Det är du själv som tar beslutet att anmäla. Men genom att anmäla markerar du för dig själv och din omgivning att du utsatts för ett brott.
När du bestämt dig för att göra en polisanmälan får du berätta vad som har hänt. Du har rätt att få tala med en kvinnlig polis. I samtalet med polisen har du också rätt till en egen jurist, ett så kallat målsägandebiträde. Ditt målsägandebiträde kommer att följa dig genom utredningen och försvara dina intressen. Om du inte blir erbjuden ett målsägandebiträde så kan du ansöka om ett hos polisen. Om du inte redan varit på sjukhuset kommer du att erbjudas läkarvård.
Nu startar förundersökningen, den så kallade polisutredningen. Det gör inget om du inte kommer ihåg allt. Det är en vanlig reaktion att inte komma ihåg exakt vad som hänt vid en traumatisk upplevelse, och du har möjlighet att komplettera din redogörelse vid ett senare tillfälle.
Polisens förundersökning dokumenteras. Åklagaren bedömer materialet och beslutar om åtal ska väckas. Ibland läggs förundersökningen ned. Orsaken kan vara att ett brott inte går att styrka eller att gärningsmannen inte är identifierad. Det behöver inte betyda att du inte är trodd. Skulle ytterligare information komma fram kan förundersökningen återupptas.
Även om du försöker att förtränga det som hänt kommer din kropp ihåg det. Kom ihåg att det aldrig är för sent att be om hjälp att börja bearbeta det som hänt. Det spelar ingen roll att det gått flera år sedan våldtäkten.
Det är inte för sent att anmäla en våldtäkt som inträffat för flera år sedan. Preskriptionstiden för en våldtäkt är tio år.
Det kan vara bra för dig att få prata med en professionellt utbildad person som lyssnar på dig och kan möta dina känslor. Det påskyndar din egen läkningsprocess. Om det inte känns rätt med den första terapeuten så kan du välja en annan.
Ibland kan det också kännas skönt att få träffa andra som har varit med om samma sak. Du kan få kontakt med andra kvinnor som har haft liknande upplevelser via kvinnohus och kvinnojourer.
Efter en våldtäkt är det särskilt viktigt att du endast har sex på dina villkor. Låt det ta sin tid. Det är du som bestämmer, lyssna på din egen kropp och dina känslor.
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för din anhöriges vård.
Läs mer i menyn till vänster eller genom att klicka på länkarna uppe till höger.