Varje år händer det som inte får hända. Spädbarn misshandlas så svårt av sina föräldrar att barnen dör eller får svåra bestående skador som ger men för livet.
Livet med barn är inte enkelt alla gånger, det vet varje förälder. Trötthet kombinerat med barn som inte låter sig tröstas kan leda till frustration. Men därifrån är steget långt till att alla spärrar släpper och en förälder skakar sitt barn så allvarligt att det får bestående hjärnskador eller dör. Ändå händer det. Förmodligen oftare än vad vi tror.
Skakade barn, eller Shaken baby syndrome, är efter plötslig spädbarnsdöd den vanligaste dödsorsaken bland bebisar som är upp till sex månader gamla. Barn i alla samhällsklasser och från alla kulturer utsätts för denna form av misshandel.
Barnen som misshandlas är alltid små. Det kan handla om barn upp till ett år, även om det är vanligare att barnet är under sex månader.
Begreppet skakade barn, eller Shaken baby syndrome, innebär att barnets huvud skakas på ett så kraftigt sätt att hjärnan skadas. Skadorna kan vara av olika omfattning men är ofta alllvarliga. Barnets huvud kan också dunkas mot ett hårt underlag, till exempel skötbordet, på ett sätt som gör att huvudet skadas.
Huvudet på ett litet barn är väldigt stort i förhållande till kroppen. Det utgör ungefär en tredjedel av kroppen. Nackmusklerna är inte heller färdigutvecklade. Detta gör att barnet inte kan hålla emot alls om det skakas kraftigt.
Barnets hjärna är mjuk och geléliknande. Vid kraftiga skakningar slungas hjärnan mot det hårda skallbenet med våldsam kraft. De små blodkärl som går mellan hjärnan och hinnorna som finns runt hjärnan slits av och barnet får en hjärnblödning. Med hjälp av datortomografiröntgen går det att upptäcka hjärnblödningen.
Barnet kan också få kvävningsskador och dödsfall förekommer. Om barnet skakas kraftigt samtidigt som den vuxnes händer håller hårt om barnets bröstkorg trycks lungorna ihop och barnet kan inte andas.
Både skakningarna och kvävningstillståndet gör att hjärnan svullnar. Det finns en risk att hjärnvävnad dör när det uppstår syrebrist. Hjärnvävnaden återbildas sedan som vätska så man kan säga att hjärnan "smälter".
I värsta fall kan våldsamma skakningar leda till att barnet dör. De barn som överlever riskerar att få svåra skador eftersom hjärnans förmåga minskar avsevärt när bara enstaka stråk av hjärnvävnad finns kvar. Barnen kan få motoriska handikapp, bli utvecklingsstörda, få krampsjukdomar som epilepsi, bli blinda eller få beteendestörningar.
Det är ytterst sällan som en förälder beter sig på detta sätt av ondska. Oftast handlar det om känslor av frustration och maktlöshet, ofta i kombination med trötthet. Du tycker att du gjort allt som står i din makt för att få barnet att sluta gråta och ändå fortsätter det. Andra utlösande faktorer kan vara problem vid matning.
En frustrerad förälder är givetvis inte automatiskt farlig för sitt barn. Vi har olika stark förmåga att kontrollera våra impulser. Det är först när maktlösheten och frustrationen blir för stor, och när man helt enkelt inte vet vad man ska ta sig till, som kontrollen över impulserna kan brista.
Eftersom det i mer än hälften av fallen saknas synliga tecken som blåmärken och brutna leder på barnen är det svårt att upptäcka misshandeln. Det finns heller ingen enskild skada som endast förekommer vid barnmisshandel av det här slaget. Därför bör sjukvårdspersonalen ha kunskaper om barnmisshandel samt erfarenhet av vanliga olycksfall och vardagliga symtom hos små barn om de ska kunna göra ett rättvis bedömning.
Att små barn får kramper är inte ovanligt. Det kan röra sig om feberkramper eller så kallade BVC som finns där för din skull.
Använd hörselproppar, hörlurar eller lurar med musik när barnet skriker.
När något känns för svårt att prata om är det ibland lättare att blunda, att inte låtsas se. Det som verkligen borde diskuteras blir istället tabubelagt och ingen vågar ta upp ämnet, kanske av rädsla för att stöta sig med någon.
Om du tror att ett barn i din närhet blir misshandlat kan du välja att gå två vägar. Du kan prata med föräldrarna om du tycker att er relation är sådan att de tar till sig vad du säger. Kanske bli du avvisad, men kanske är du den hjälpande hand som de behöver. Du kan också göra en anonym anmälan till de sociala myndigheterna. Vad du än väljer att göra måste ditt syfte vara att hjälpa familjen och se till att barnet har det tryggt.