Många människor vet inte så mycket om hur man kan reagera när man varit med om en allvarlig händelse, där ens eget och närståendes liv varit hotat.
Om man känner till vilka reaktioner man normalt kan förvänta sig blir det ofta lättare att acceptera både sina egna och närståendes reaktioner. Då förstår man också att de är rimliga, med tanke på de starka påfrestningar man varit utsatt för.
Av samma skäl kan det vara bra att de närmaste i familjen, i vänkretsen och på arbetet känner till dessa reaktioner. Även om somliga kan reagera mycket kraftigt, betyder det inte att alla gör det.
Under den första tiden efter en allvarlig händelse har många en känsla av overklighet. Man vet vad man varit med om, men det känns ändå ofattbart. Många kan beskriva upplevelser av inre tomhet och känslomässig "stumhet".
Det kan ibland vara svårt att komma ihåg väsentliga delar av det som hände. Med tiden blir hela händelseförloppet allt tydligare, och då kommer oftast också de starkaste reaktionerna.
Man kan, ibland under ganska lång tid, ofta återvända i tankarna till det man varit med om, vare sig man vill eller inte.
Minnen, i form av exempelvis synbilder, kan vara så verkliga, att man får en känsla av att vara tillbaka på platsen där allt hände. Sådana påträngande och obehagliga minnesupplevelser kan återkomma både i vaket tillstånd och i drömmen.
En stark inre oro och känsla av sårbarhet är vanligt. Dessa känslor blir under en tid starkare och mer plågsamma, när man i minnet återupplever det som hänt. Det kan ofta vara svårt att inte tänka på de upplevelser man haft.
Den inre oron kan leda till att man blir rastlös, får svårt att sitta still och att koncentrera sig på andra saker. Några blir mer otåliga och lättirriterade än de annars brukar vara. Andra får svårt att överhuvudtaget sätta igång med någonting.
Det är vanligt med kroppsliga reaktioner som:
Ängslan och oron efteråt kan också visa sig i att man blir rädd för att en ny katastrofal händelse ska drabba en själv eller ens familj. En del upplever en ökad vaksamhet, till exempel att man rycker till vid minsta ljud.
För många kan tryggheten i livet försvinna när man varit med om en allvarlig och kanske livshotande situation. Detta kan leda till en oro för att man själv eller någon i ens familj ska bli sjuk eller dö.
Hos barn kan detta märkas som klängighet och ökat behov av närhet. Har man tidigare varit med om andra eller liknande svåra händelser, kan minnet av dessa återuppväckas på nytt.
Det kan vara Mina vårdkontakter.