Att mista en nära vän eller anhörig kan vara en av livets mest omvälvande händelser. Vi är ofta oförberedda på vad som kommer att hända den närmaste tiden. Hur den avlidne tas om hand skiljer sig åt beroende på om personen dör hemma, på sjukhus eller på en offentlig plats. Närstående ska alltid ha möjlighet att påverka omhändertagandet och få utrymme att ta farväl. Obduktion av kroppen görs enbart i speciella fall.
Många svårt sjuka eller gamla dör på sjukhus eller sjukhem. En läkare konstaterar att personen är död och utfärdar ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsak. Läkaren fastställer den avlidnes identitet och fäster ett identitetsband kring hand och fotled. Identitetsbandet är viktigt för att man ska vara säker på att det är rätt person som så småningom begravs.
Vårdpersonalen gör i ordning den avlidne. Närstående erbjuds att hjälpa till med omhändertagandet.
Vid omhändertagandet tar vårdpersonalen hänsyn till den avlidnes och närståendes uttalade önskemål och religion.
Innan de närstående lämnar sjukhuset får de hämta ut den avlidnes tillhörigheter som har tagits om hand av vårdpersonalen.
Personalen på sjukhuset eller sjukhemmet hör av sig till de närstående för att berätta om dödsfallet.
Inom vården finns det en stor öppenhet och respekt för önskemål runt ritualer kring döden. Oftast finns det särskilda sorgerum eller kapell där de närstående kan ta farväl i lugn och ro. Den som önskar kan få hjälp att kontakta kurator, präst eller en företrädare för något annat trossamfund.
När den avlidne lämnat vårdavdelningen förvaras kroppen i ett särskilt kylutrymme, ett bårhus.
Många svårt sjuka människor vårdas numera i hemmet. I dag finns det möjlighet att få avancerad hemsjukvård ända fram till livets slutskede.
När en svårt sjuk person dör hemma kan du som närstående kontakta den vårdpersonal som vårdat den personen senaste tiden. Du kan också ringa 112 eller till . De kontaktar ansvarig läkare i området där personen avlidit.
Om det är oklart om personen är död skickar SOS alarm en ambulans. Ambulanspersonalen avgör om personen är avliden och läkare kontaktas. Ambulanspersonalen avgör om närstående kan lämnas ensamma eller om till exempel kurator eller präst ska kontaktas.
Läkaren konstaterar att personen är död och utfärdar ett dödsbevis och ett intyg om dödsorsak. Läkaren bedömer om dödsfallet skett naturligt och fastställer den avlidnes identitet. Ett identitetsband fästes kring hand eller fotled. Identitetsbandet är viktigt för att man ska vara säker på att det är rätt person som så småningom begravs.
Vårdpersonal gör i ordning den avlidne. Närstående erbjuds att hjälpa till med omhändertagandet.
Vid omhändertagandet tar vårdpersonalen hänsyn till den avlidnes och närståendes uttalade önskemål och religion.
Om döden inträffar i bostaden och döden var väntad är det vårdpersonalen som vårdat den avlidne alternativt läkaren som konstaterat dödsfallet som kontaktar närstående.
Ibland vill familjen invänta släktingar som bor långt bort. Det brukar gå bra att låta den avlidne ligga kvar i bostaden någon dag.
Läkaren ordnar sedan så att den avlidne förs till ett särskilt kylutrymme, ett bårhus, i avvaktan på begravning. Smycken och glasögon som den avlidne bär tas av och lämnas till närstående innan kroppen lämnar hemmet.
Om det finns minderåriga barn i hemmet som ingen kan ta hand om kontaktar läkaren socialtjänsten i kommunen. Socialtjänsten ansvarar också för att ta hand om eventuella husdjur som blir lämnade i samband med ett dödsfall.
Om en person dör oväntat hemma i bostaden eller hittas död på en offentlig plats, ring 112. Larmcentralen ser till att läkare, ambulans och polis skickas till platsen.
Om det den avlidne inte kan identifieras, om dödsfallet är helt oväntat eller kan ha orsakats av yttre våld eller droger tillkallas alltid polis som ser till att den avlidne förs till Rättsmedicinalverkets avdelning i Solna för obduktion.
Vid dödsfall på allmän plats, till exempel vid olyckor, är det polis, läkare och ibland även en präst som ger dödsbudet till de närstående.
I samband med ett dödsfall kan frågan om donation av organ komma upp. På alla sjukhus finns en donationsansvarig läkare och sjuksköterska som tar kontakt med närstående då organ från en avliden kan användas för transplantation eller forskning.
Om den avlidne inte tagit ställning till donation under sin livstid är det de närstående som får avgöra.
Om dödsorsaken inte kan fastställas kan det bli fråga om obduktion. Det innebär att en läkare undersöker den avlidnes inre organ.
Vanligtvis genomför man en obduktion för att fastställa dödsorsaken vid ett plötsligt dödsfall som exempelvis en hjärtinfarkt. Den här typen av obduktion beslutas av läkare och kallas för klinisk obduktion. Klinisk obduktion görs på sjukhusets patologavdelning.
Om det finns misstanke om mord, dråp eller självmord görs en rättsmedicinsk obduktion. Den här typen av obduktion är grundligare än en klinisk obduktion. Den görs på Rättsmedicinalverket i Solna och beslutas av polis eller domstol.
Närstående ska informeras om att en obduktion kommer att göras och vad det innebär, men har ingen möjlighet att neka till det.
En obduktion som görs i forskningssyfte måste dock ha godkänts av den avlidne eller av närstående.
Närstående har alltid rätt att få information om dödsorsaken.
Eftersom det kan dröja lång tid mellan dödsfallet och begravningen kan balsamering behövas. Balsamering innebär att blodet ersätts med formalin för att bevara kroppen. Ofta räcker det dock med kylförvaring. Det är anhöriga som särskilt begär balsamering. Om kroppen ligger längre än 14 dagar på bårhuset kan läkare besluta att balsamering måste göras. Dödsboet eller anhöriga står för kostnaderna.
Läs mer i menyn till vänster eller genom att klicka på länkarna uppe till höger.