Efter tredje kraschen och flera långa sjukskrivningar gick det inte längre. Våren 2007 förstod Göran, 42 år,att han behövde mer än bara vila och några terapeutsamtal. På Stressrehab vid Danderyds sjukhus hittade han hjälpen - mindfulnessmeditation.
Jobbet som konsult i databranschen gick i allt högre tempo. Hemma väntade två barn på sju och nio år och tusen sysslor. Hur noga Göran än planerade för att hinna allt gick det inte ihop. Till slut tappade han kontrollen över sitt liv. Stressen övergick i en förlamande utmattningsdepression.
— Mitt stora problem var att jag oroade mig för mycket över saker som skulle ske längre fram, säger han. Och jag fick panik i folkträngsel och köer. Droppen blev att jag sov dåligt, vaknade vid tretiden och inte kunde somna om.
Göran tyckte att det kändes som ett ständigt katastrofläge på jobbet. Kroppen var öm och stel, han fick allt svårare att koncentrera sig på bilkörning och att filtrera bort störande intryck. Hemma gick sista krafterna till att skjutsa barnen till fritidsaktiviteter och se till att de hade det bra. I övrigt orkade han ingenting.
— Jag såg ingen utväg och kände mig ledsen och deprimerad. Jag visste inte hur jag skulle ta mig upp från bottenläget. Det var en lättnad att låta allt rasa, men kändes sorgligt att ha misslyckats.
Det var Görans sambo Jenny som försökte hitta hjälp åt Göran när företagshälsovårdens terapeutsamtal inte räckte till. Hon fick höra talas om stressrehabiliteringen vid Danderyds sjukhus och Göran bad sin läkare om remiss dit. Ett halvår senare började rehabiliteringen.
I rehabiliteringsprogrammet ingick olika mindfulnesstekniker som meditation, yoga och kroppsscanning i kombination med kognitiv beteendeterapi.
— Aldrig någonsin hade jag funderat på att meditera eller pröva yoga förut, säger han, det fick mig att tänka på rökelse och gurkskivor. Jag var verkligen skeptisk i början, men valde att pröva mindfulness i alla fall. Tanken på att gå i en grupp kändes också lite läskigt, men det var tvärt om en stor hjälp att få känna igen sig i andras berättelser.
Med mindfulness öppnade sig en värld av helt nya tankar, mycket långt från de vanliga samtalsämnena bland arbetskamraterna. Mindfulness, eller medveten närvaro, innebär att vara närvarande med sinnenas hjälp och att lära sig att lita på dem.
— Jag lärde mig skilja mellan tankar och verklighet, säger Göran. När man inser att tankar bara är tankar kan man ställa sig bredvid och titta på dem, utan att dras med.
Mindfulness var inte så krångligt som han hade trott, men inte så enkelt heller. En av de första hemuppgifterna gick ut på att tänka på hur det känns att stå i duschen på morgonen, i stället för att tänka på dagens jobb.
— Förut upplevde jag inte så mycket, eftersom jag var upptagen med att tänka på något som skulle inträffa längre fram.
Till och med inför ett besök i mataffären kunde han oroa sig för hur det skulle kunna göras så snabbt och effektivt som möjligt. Om det dök upp något hinder steg pulsen och han fick panikkänslor, även om det egentligen inte var bråttom.
— I dag planerar jag grovt för att hinna, men bara målet, inte hela vägen dit. Jag inser att det är meningslöst energislöseri eftersom allt hinner ändra sig. Jag är mindre rädd för att göra fel, har mer distans och inser att det är få saker som är en katastrof.
Direkt efter rehabiliteringsprogrammet började Göran arbetsträna på 25 procent för att trappa upp stegvis. Nu när nästan ett och ett halvt år passerat arbetar han deltid på 75 procent och har en dag ledigt i veckan.
— Det är ett bra sätt att få lite egen tid för återhämtning. Men jag siktar på att gå upp till heltid till sommaren.
Han har fått in den medvetna närvaron i vardagen. Några kvällar i veckan mediterar han 20-30 minuter. Om han stressar upp sig på jobbet tar han några minuters paus för att få andrum för att pejla tankeflödet och känna igenom kroppen.
— Ibland är det också skönt att sätta sig i tio minuter på morgonen och samla tankarna innan jag åker till jobbet, säger han.
En inspelad meditationsledning i mobilen gör det lätt att ta vara på små stunder här och där.
Görans liv fungerar igen.
— I dag upplever jag vardagen annorlunda och kan glädja mig åt små saker, som att verkligen lyssna och vara närvarande tillsammans med barnen. Det jag framför allt ändrat på är sättet att tänka.