Lymfom är en cancerform som drabbar lymfkörtlar och lymfceller i blodet. Lymfom indelas i två huvudgrupper: Hodgkins sjukdom och non-Hodgkin-lymfom. Kontakta din vårdcentral om du eller ditt barn får svullna lymfkörtlar, återkommande oförklarliga feberattacker, svettas mycket på nätterna, oförklarligt går ned i vikt och får buksmärtor.
Varje år insjuknar omkring 2 000 människor i lymfom i Sverige. Orsakerna till sjukdomen är inte kända, men såvitt man vet är den inte ärftlig.
Hodgkins sjukdom drabbar ofta personer i 20-årsåldern samt äldre personer, men är sällsynt hos barn. Sjukdomen är uppkallad efter den engelske läkaren Thomas Hodgkin, som var den förste att beskriva sjukdomen.
Non-Hodgkin-lymfom är samlingsnamnet för lymfom som inte beror på Hodgkins sjukdom. Non-Hodgkin-lymfom finns i flera olika former. Man skiljer mellan lugnare, så kallade indolenta eller lågmaligna former, som främst drabbar äldre personer, och aggressiva, så kallade högmaligna former, som oftare drabbar yngre.
Det första tecknet på sjukdomen är ofta en förstorad lymfknuta på halsen. Sjukdomen kan också börja långsamt med mer otydliga symtom. I andra fall kan Hodgkins sjukdom börja med tydligare symtom, som feber, viktnedgång och nattliga svettningar. Svullna lymfknutor kan då uppträda på flera ställen på kroppen samtidigt och mjälten är förstorad.
Den lugna, indolenta, formen av sjukdomen har i allmänhet ett stillsamt förlopp och det kan gå långa tider utan att man får några symtom. Ibland upptäcker den drabbade själv en eller flera förstorade lymfkörtlar på halsen, men det kan också vara feber, svettningar och nedsatt ork som gör att man söker vård. Till gruppen hör även kronisk lymfatisk leukemi, som orsakar en ökning av antalet vita blodkroppar. Detta upptäcks ofta vid en hälsokontroll.
Aggressiva non-Hodgkin-lymfom har oftast mer påtagliga symtom vid debuten. Svullna lymfknutor kan utvecklas snabbt, ofta på flera olika ställen i kroppen. Allmäntillståndet är nedsatt av oförklarade feberperioder och nattliga svettningar. Buksmärtor och viktnedgång är också vanligt.
Har du frågor om stamcellstransplantation.
Lugnare former av non-Hodgkin-lymfom har ofta ett förlopp utan besvärande symtom och kräver då inte någon behandling. Det kan gå flera år innan sjukdomen behöver behandlas. Då får man en relativt lindrig behandling med cytostatika i tablettform, ibland tillsammans med kortison. Denna behandling botar inte lymfomet men är ofta mycket effektiv och kan hålla tillbaka sjukdomen under långa perioder.
Ibland kan en lugnare form av non-Hodkin-lymfom övergå i en mer aggressiv form. Då ges intensivbehandling med cytostatika.
Aggressiva non-Hodgkin-lymfom kräver vanligen omedelbar och intensiv behandling. Man ger en kombination av olika cytostatika direkt i blodet, exempelvis genom dropp, under några dagar. Detta upprepas sedan några gånger med ett par veckors mellanrum. Biverkningarna kan vara besvärande.
Behandlingsresultaten för aggressiva non-Hodgkin-lymfom är bäst hos yngre personer, där man i dag kan räkna med att bota nära hälften av de drabbade. Om sjukdomen återkommer kan behandlingen förstärkas med en stamcellstransplantation.
En ny behandlingsmetod innebär att man behandlar patienten med antikroppar som framställs i laboratorium och är särskilt anpassade för att söka upp och förstöra lymfomcellerna. Antikroppsbehandling kombineras ofta med cytostatika.