Att vara läkemedelsberoende är inte detsamma som att vara beroende av ett läkemedel för att lindra en sjukdom, till exempel att dagligen behöva ta insulin för att man har diabetes. Ett beroende innebär att man känner ett sug efter själva läkemedlet och får abstinens utan det.
En person som blir läkemedelsberoende behöver som regel allt större doser av läkemedlet eftersom kroppen vänjer sig vid läkemedlet och kräver mer. Behovet förändras. Man behöver inte längre läkemedlet för de symtom som det från början skrevs ut för. I stället tar man läkemedlet för att det ger något slags stimulans, välbehag eller tillfredsställelse. Man känner ett sug eller ett begär efter läkemedlet och mår dåligt och får abstinenssymtom utan det.
Du blir lättare beroende av vissa preparat än av andra. Till de mer beroendeframkallande hör vissa sömnmedel samt lugnande eller smärtstillande läkemedel. Det varierar också från person till person hur lätt man har att bli beroende.
Olika preparat ger olika symtom. Rent allmänt kan sägas att om man äter mycket av ett läkemedel och stadigt ökar konsumtionen kan det vara ett tecken på att man börjar bli beroende.
När det gäller lugnande medel kan senare tecken på beroende vara sluddrande och förvirrat tal, eller att man har svårt att samordna sina rörelser och därmed också svårare att hålla balansen.
För smärtstillande medel kan symtomen vara viktminskning, sömnighet, sluddrande tal eller svängningar i humöret.
Många läkemedel går över till fostret eller till modersmjölken och kan skada barnet. Tala alltid om för din barnmorska om du använder något läkemedel, oavsett om du är beroende eller inte.
Försök om möjligt att undvika läkemedel som har beroendeframkallande egenskaper. Exempel på beroendeframkallande läkemedel är smärtstillande läkemedel ur gruppen opioider samt lugnande medel eller sömnmedel ur gruppen bensodiazepiner. Läkemedlen bör betraktas som en tillfällig hjälp och behandlingen bör vara så kort som möjligt om inte läkaren ordinerat annat, till exempel vid svår kronisk smärta.
Vid kortvariga Mina vårdkontakter.
Det finns också stödorganisationer som arbetar med läkemedelsberoende.
För den som håller på att bli eller redan är beroende är det viktigt att snabbt få hjälp. Ju tidigare missbruket behandlas, desto lättare är det att bryta.
Behandlingen kan ges i öppenvården, vilket innebär att man regelbundet besöker mottagningen för vård, eller genom att man läggs in på en vårdavdelning under en tid. Det beror på hur problemet ser ut.
Behandlingen följer som regel en plan som läggs upp gemensamt av patient, läkare och andra som ansvarar för behandlingen. Den kan bygga på samtalsterapi för att patienten ska få hjälp att komma ur sitt beroende och gå vidare, och en nedtrappning av läkemedlet. Familj eller närstående kan också delta i behandlingen.
När man slutar att ta läkemedlet kan man få abstinensbesvär. Kroppen har vant sig vid preparatet och man kan drabbas av olika typer av reaktioner, som exempelvis ångest eller skakningar, om man slutar att äta läkemedlet. Därför är det viktigt att trappa ned användningen och inte sluta tvärt.
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. Den kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Om din anhörige har fått kontakt med vården kan du också få stöd från den personal som ansvarar för vården.