Klimakteriet, övergångsåldern, inträffar oftast i 45–55-årsåldern och varar vanligen i två-tre år. Det börjar många gånger med att mensen förändras. De flesta kvinnor får någon form av besvär i övergångsåldern, till exempel svettningar, sömnsvårigheter eller sköra och torra slemhinnor i underlivet.
Klimakteriet skulle kunna liknas vid en omvänd pubertet. Under klimakteriet producerar kroppen allt mindre mängder av det kvinnliga könshormonet östrogen, och några år efter den sista menstruationen är östrogennivån i kroppen lika låg som före puberteten. Det är just den minskade mängden östrogen som gör att man får övergångsbesvär. Det kan bland annat vara vallningar, det vill säga plötsliga inre värmevågor, och svettningar.
De psykiska problem som kan uppträda i samband med klimakteriet är nedstämdhet, att man lättare blir irriterad och får svängningar i humöret liksom ökad oro och svårt att sova.
Ungefär 7 av 10 kvinnor får besvär under klimakteriet. 3 av dessa har så svåra besvär att det påverkar livskvaliteten negativt.
Dessa besvär varar hos de flesta kvinnor i sex månader till ett år, men det finns kvinnor som har kvar besvären i 10-15 år och i enstaka fall hela livet.
Under klimakteriet kan menstruationerna bli mer långdragna eller rikliga, komma oregelbundet eller med längre mellanrum än tidigare. När menstruationen har upphört blir slemhinnorna i slidan och urinröret tunnare, skörare och torrare, vilket kan ge upphov till klåda och torrhetskänsla och även medföra besvär vid samlag. Man kan behöva kissa oftare än normalt och ha svårt att hålla tätt. Dessutom ökar risken för urinvägsinfektioner.
Du kan ofta mildra klimakteriebesvären genom att motionera och äta rätt. Blir besvären stora finns behandling att få i form av läkemedel som innehåller östrogen.
Det här kan du själv göra för att lindra besvären:
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst receptbelagda läkemedel som innehåller östrogen. Läkemedlen finns i olika former – tabletter, plåster eller gel – och behandlingen gör många kvinnor helt symtomfria. Den påverkar också slemhinnorna i underlivet så att de blir fuktigare och starkare.
Om du har kvar livmodern finns det risk att slemhinnan i livmodern växer och blir tjock. Detta ger upphov till oregelbundna, rikliga blödningar och på lång sikt en ökad risk att få cancer i livmoderslemhinnan. Du måste därför ta en kombination av östrogen och syntetiskt gulkroppshormon.
De kvinnor som har opererat bort livmodern kan ta enbart östrogen.
Om besvären är begränsade till klåda och torrhet i underlivet rekommenderas lokal behandling med svaga östrogener i form av kräm eller slidpiller. Behandlingen gör slidans och urinrörets slemhinnor tjockare, fuktigare och mer elastiska. För lokal behandling finns även receptfria läkemedel.