– Min man sa att jag låg och ”sillade” mig. Det betydde att jag låg och stekte mig som en sill, skrattar 83-åriga Ester. Som ung älskade hon att sola och hon brände sig många gånger. Solandet tror Ester är orsaken till att hon började utveckla hudcancer, en sjukdom som upptäcktes i samband med Melanoma Monday, den stora prickdagen.
Ester pratar snabbt och intensivt. Hon ger inte intryck av ålderdom. Yrkeslivet tog slut först i 75-årsåldern och det verkar vara full fart genom livet; många aktiviteter, barnbarn, föreningsengagemang och resor. Hon berättar gärna och skrattande.
– Jag har ärvt mitt goda humör efter pappa men också alla prickarna på huden.
Alla prickar och fräknar är något Ester vant sig att leva med. I 20-årsåldern gick hon till läkare för att hon ville ta bort hudförändringarna men läkaren skrattade och påpekade att hon inte skulle se speciellt bra ut om 150 hudprickar skulle tas bort.
För tio år sedan uppsökte hon ännu en gång en läkare för att se om hon hade hudcancer men läkaren kunde inte upptäcka något. I samband med Melanoma Monday, stora prickdagen, år 2008, gick Ester till en hudklinik för att hon var orolig för ett bensår som inte ville läka.
– Läkaren sa att benet var det nog inget problem med, men hon ville se närmare på ett märke på armen.
Prov togs på bensåret och på det misstänkta märket på armen. Pricken var stor som en lillfingernagel. Den kliade inte, blödde inte eller besvärade Ester på något sätt och därför hade hon bara sett den som en av alla andra hundratals prickar som hon har på kroppen.
Efter en vecka ringde samma läkare och sa att bensåret inte var något att oroa sig över men att hudförändringen på armen var ett förstadium till malignt melanom.
– Jag trodde först inte på henne. Jag tänkte fortfarande att det var något fel med benet, men när hon ville att jag snabbt skulle tillbaka till sjukhuset för operation förstod jag allvaret.
Det gick tio dagar från upptäckt till operation. Läkaren skar djupt för att försäkra sig om att cellförändringen inte skulle återkomma eller kunna sprida sig.
– Det gjorde inte så ont eftersom jag var ordentligt lokalbedövad men det är klart efteråt kändes det rejält.
Såret syddes ihop med sex stygn. Idag visar en liten ”kälkbacke” på armen var ingreppet gjordes.
Läkaren undersökte också Esters lymfkörtlar för att se om det fanns en cancerspridning i kroppen. Tack och lov hittades ingenting.
– Det var fantastiskt bra. Även om läkaren inte var översvallande vänlig så gjorde hon ett bra jobb och det är ju huvudsaken. När man väl kommer in till sjukvården så blir man mycket väl omhändertagen.
En läkarkontroll gjordes ett halvår efter operationen. Allt såg bra ut. Nu får Ester själv kontrollera eventuella förändringar, en procedur som inte är helt enkel eftersom det främst är på ryggen som hennes prickar sitter. Därför funderar hon på att åter uppsöka en hudmottagning.
Ester tror att det var allt solande som gjorde att hon höll på att utveckla hudcancer.
– När jag var yngre så kunde jag ligga och sola hur länge som helst och då var man ju inte så upplyst om hudcancer. Jag tyckte att solandet var så skönt och jag kände mig snygg och fräsch när jag blev brunbränd. Jag solade så mycket att jag fick blåsor och hade till och med sår, berättar hon.
Ester använde aldrig solskyddskräm vare till sig själv eller till sina barn. Idag skulle hon inte vara så oförsiktig. Nuförtiden kryper hon gärna in i skuggan. Hon tycker att man måste ha i bakhuvudet att sol inte bara är härligt.
Eftersom det var en ren slump att hennes begynnande cancer upptäcktes tycker Ester att man måste vara observant. Även om man mår bra och prickarna inte växer eller besvärar en så kan en läkarkontroll vara bra.
– En vanlig distriktsläkare tror jag inte hade upptäckt min prick men min specialistläkare verkade ha argusögon. Därför tycker jag man ska vända sig till en hudklinik, föreslår hon.
FOTNOT: Ester heter i verkligheten någonting annat.