Tack vare att sjukvården hela tiden förbättras överlever fler barn en för tidig förlossning. Fler barn klarar sig också från skador. Det finns risker med att födas för tidigt eftersom barnets organ inte är färdigutvecklade. Den första tiden efter förlossningen måste barnet få hjälp med i princip alla livsviktiga funktioner.
I Sverige föds 5,5 - 6 procent av barnen för tidigt. Det innebär att nästan vart tjugonde barn föds före den 38:e graviditetsveckan och väger mindre än 2 500 gram. Många av dessa barn föds när nästan hälften av den normala graviditeten återstår.
Det går inte alltid att förklara varför barn föds för tidigt, men det finns kända orsaker:
Väntar kvinnan flera barn föds dessa ofta för tidigt. För tvillingar kan det handla om någon enstaka vecka. När det gäller trillingar eller fler barn är detta mer regel än undantag.
Att födas innebär en stor påfrestning för barnet och det behöver tid för att ställa om sig efter födseln. I normala fall, när barnet är så kallat fullgånget, tar detta några timmar. Om barnet är fött för tidigt kan denna omställning ta dagar och ibland veckor.
Ett så litet barns organ är inte fullt utvecklade vilket gör att barnet inte är redo att möta världen utanför livmodern. Det har inte fått förbereda sig tillräckligt. Barnet måste få hjälp med i princip alla livsviktiga funktioner den första tiden efter förlossningen.
Barn födda före den 35:e graviditetsveckan behöver ofta andningsunderstöd den första tiden. Ibland räcker extra tillsats av syrgas till andningsluften. Är barnet mer omoget kan det behöva hjälp av respirator eller annan form av andningshjälp.
Eftersom lungorna och hjärnans kontroll över andningen inte är fullt utvecklade andas barnet oregelbundet och ibland glömmer det helt att andas. För att hjälpa barnet att börja andas igen kan det räcka med att röra vid barnets rygg eller fot, men ibland behöver barnet medicinsk hjälp för att komma igång med andningen.
Andning, puls, blodtryck och syremättnad i blodet mäts med jämna mellanrum. Föds barnet före 34:e graviditetsveckan kan lungorna lida brist på surfaktant, ett ämne som gör att lungblåsorna hålls öppna och gör det lättare att ta upp syret. För att underlätta barnets andning ges surfaktant via en tub i luftstrupen direkt ner i lungorna. Om man vet att kvinnan ska föda för tidigt får hon, helst ett dygn före förlossningen, en kortisonspruta. Kortisonet gör att lungorna utvecklas fortare och börjar bilda surfaktant.
Barnet klarar inte att hålla kroppstemperaturen eftersom det inte har något hull, har en stor kroppsyta i förhållande till vikten och saknar underhudsfett som värmeisolerar. Det får därför ligga i en varm kuvös. Om barnet är fött mycket för tidigt försvinner mycket vätska genom huden. Fuktigheten i kuvösen reglerar detta.
För tidigt födda barn har svårt att koordinera sug- och sväljrörelserna och är inte tillräckligt starka för att orka suga ut bröstmjölken. Barnet matas då i en sond som är nedlagd till magsäcken genom näsa eller mun och svalg. I första hand får barnet mammans bröstmjölk. Den bröstmjölk som en mamma till ett för tidigt fött barn producerar skiljer sig från den som fullgångna mammor gör. Därför är den idealisk mat för det för tidigt födda barnet. Ibland tillsätts näringsämnen som till exempel kolhydrater, fett, vitaminer, protein och salter i mjölken. Det är viktigt att barnet får de rätta mängderna om hjärnan ska utvecklas på ett bra sätt. En del barn behöver ibland extra näring via blodet med dropp.
Det är viktigt att det lilla barnets hjärna inte får för mycket sinnesintryck och störs för ofta. Nervsystemet klarar inte av att hantera all information. Höga röster, dagsljus, lampsken och även beröring kan upplevas som obehagligt av barnet. Lätta smekningar från föräldrarna är däremot något positivt som stimulerar andningen. Barnet känner också igen och kan skilja föräldrarnas röster från andras.
Varje för tidigt fött barn behandlas som den individ det är. Barnets beteende observeras in i minsta detalj av särskilt utbildad sjuksköterska eller barnsköterska. Barnets rytm noteras liksom bland annat andning, hur uppmärksamt det är, hur det reagerar på olika intryck och hur det kan hantera dessa. Utifrån detta bedöms vilka behov barnet har. En vårdplan görs sedan för varje barn. Denna omvårdnadsplan finns på de flesta neonatalavdelningar i Sverige.
Miljön i kuvösen som barnet vårdas i ska likna den skyddande livmodern så mycket som möjligt. Det har visat sig att barnet mår bättre om det får ligga i samma hopkrupna ställning som i livmodern. Kuvösen täcks över helt eller delvis, beroende på situationen. Miljön anpassas också genom att belysningen i rummet dämpas och ljudnivån sänks. För att inte stressa barnet i onödan försöker man minska på antalet tillfällen då prover tas och undersökningar görs. Smärtlindring och premedicinering, det vill säga att man ger barnet lugnande eller smärtlindrande medicinering före en smärtsam eller obehaglig vårdåtgärd, så att obehaget aldrig uppstår, är nu ett självklart inslag i vården av för tidigt födda barn.
Föräldrarna har en betydande roll när det gäller vården av barnet. Det är viktigt att komma ihåg att för barnet kan ingen ersätta föräldrarna. Deras närvaro är nödvändig för att barnet ska må bra och få så goda chanser till ett friskt liv som möjligt.
Som förälder känner man sig lätt i vägen på en nyföddhetsavdelning. Medan vårdpersonalen verkar veta precis vad de ska göra befinner man sig själv i en situation som man inte har någon erfarenhet av eller kontroll över. För personalen på en nyföddhetsavdelning är föräldrarna aldrig i vägen! De är väl medvetna om hur viktiga föräldrarna är.
Utvecklingen inom nyföddhetsvården går hela tiden framåt och det som inte var möjligt för 10- 20 år sedan är möjligt idag. Nu kan barn som är födda efter 23-24 graviditetsveckor (tre-fyra månader för tidigt) överleva, men samtidigt går det inte att blunda för riskerna. Generellt kan sägas att risken för skador minskar om barnet är äldre och mer moget.
Cirka 70-80 procent av de barn som är födda före graviditetsvecka 29 överlever. Av de barn som är födda mellan graviditetsveckorna 29 och 32 överlever fler än 90 procent. Av de barn som är födda mellan graviditetsveckorna 33 och 37 överlever 99 procent av barnen.
De mycket för tidigt födda barnen drabbas ofta av infektioner eftersom deras immunförsvar är dåligt. Blodförgiftning och hjärnhinneinflammation är de allvarligaste infektionerna. Många av barnen får gulsot efter förlossningen. Det beror på att levern inte kan bryta ner vissa ämnen.
Det finns risker för bestående skador. Ju tidigare fött barnet är desto större är risken för allvarliga skador. Hjärnan, lungorna och ögonen är de organ som är mest utsatta.
En av de vanligaste orsakerna till att för tidigt födda barn får större hjärnskador (neurologiska skador) är att hjärnan drabbas av en kombinerad syrebrist och näringsbrist. Barn kan få bestående handikapp även av stora hjärnblödningar.
Till de större hjärnskadorna räknas:
När det gäller mindre hjärnskador kan dessa ge lindrigare syn- och hörselnedsättning samt beteendestörningar som svårigheter att koncentrera sig, hyperaktivitet och inlärningsproblem. Idag används begrepp som DAMP och ADHD för att beskriva dessa skador.
Lungorna kan skadas om barnet vårdas länge i respirator. I sådana fall kan barnet vara beroende av extra syrgas lång tid efter att det vårdats i respirator. Om barnet får luftvägsinfektioner kan det få andningsbesvär som påminner om astma. Besvären försvinner oftast under förskoleåldern.
De tunna blodkärlen i ögats näthinna har inte vuxit klart om barnet föds för tidigt. Det kan leda till att näthinnan förändras och barnet får ögonskador, så kallat ROP, Retinopathy of Prematurity. Ögonen hos måttligt och extremt för tidigt födda barn undersöks under vårdtiden. Om man hittar förändringar så behandlas detta med laser. Det är också vanligt med närsynthet hos för tidigt födda barn. Läs mer under länken Nyföddhetsretinopati.
Undrar du över något? Prata i första hand med personalen som vårdar ert barn.
Har du mer allmänna frågor kring barnets hälsa Mina vårdkontakter.
Du som är anhörig kan också behöva stöd. Det kan du få från en stödorganisation. De kan ge dig information och hjälpa dig att få kontakt med andra i en liknande situation. Du kan också få stöd från den personal som ansvarar för barnets vård.