Epilepsi är ett samlingsbegrepp för flera typer av anfall med olika orsaker. Diagnosen epilepsi får du om du har haft upprepade epileptiska anfall som inte framkallats av någon tillfällig yttre påverkan. Den typen av anfall kallas oprovocerade. Kontakta vårdcentralen om du misstänker epilepsi.
Epilepsi beror på att vissa nervceller i hjärnan är överaktiva, vilket kan ge olika typer av anfall. Kraftiga anfall påverkar hela hjärnan, medan andra bara rör en liten del av hjärnan och knappt märks.
Många människor får bara några enstaka anfall under hela livet, medan andra kan ha svåra anfall varje dag. För ungefär hälften läker epilepsin ut.
Skador och sjukdomar som påverkar hjärnan kan orsaka epilepsi. Det kan vara medfödda sjukdomar liksom skallskador och hjärntumörer. Om du tidigare har haft stroke kan det också rubba balansen i nervcellerna och ge epilepsi. Många har epilepsi utan att det finns någon tydlig bakomliggande skada eller sjukdom.
Risken att få epilepsi är störst under det första levnadsåret och efter 70 års ålder. För barn beror det ofta på medfödd sjukdom eller skada. Stroke och demenssjukdom är vanliga orsaker hos äldre.
Om du får ett enstaka epileptiskt anfall behöver det inte betyda att du har epilepsi, men du bör ändå söka vård för utredning.
Vid ett stort anfall blir man plötsligt medvetslös, ofta utan förvarning. Man får också ryckningar i armar och ben. Anfallet går oftast över på ett par minuter och utan att man tagit någon skada.
Om man faller omkull kan det hända att man skadar sig. Tandskador förekommer, eller till och med att man bryter en arm eller ett ben. Man kan även bränna sig om man får ett anfall när man står vid spisen eller i en varm dusch. Men skador är trots allt ovanliga, även hos dem som har anfall ofta.
Vid mindre anfall kan man bli avskärmad, stirra framför sig och kanske smacka med munnen. Själv märker man kanske bara att man fått en minneslucka.
Det finns också mycket lindriga anfall. Då märker ofta inte omgivningen något, utan det är bara man själv som märker av det.
Om du ser någon som får ett epileptiskt anfall som inte har gått över inom fem minuter bör du ringa 112. Man bör nästan alltid hämtas med ambulans när man får ett stort anfall för första gången.
Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via internet och få ett personligt svar inom en timme genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst Mina vårdkontakter.
Oftast får läkaren ställa diagnos efter din beskrivning av anfallen. Låt gärna någon som varit med när du fått anfall följa med till läkaren, eftersom man själv många gånger inte har något minne av sina anfall.
Du undersöks oftast med EEG för att undersöka hjärnans elektriska aktivitet. Ibland syns typiska förändringar i aktiviteten, men lika vanligt är att EEG inte visar något särskilt.
Du kan också undersökas med datortomografi eller magnetkamera för att ta reda på om det finns en synlig orsak bakom epilepsin. EKG och att lämna blodprov kan också bli aktuellt för att utesluta annan sjukdom.
Läs mer om undersökningarna under länkarna.
De flesta som får epilepsi behandlas med läkemedel, antiepileptika. Behandlingen ges för att minska risken för nya anfall. Man börjar oftast inte behandla förrän du haft två epileptiska anfall.
Om du behandlas för epilepsi, men inte haft något anfall på flera år, kan man ofta trappa ner medicineringen och avsluta behandlingen utan att anfallen kommer tillbaka.
En del personer med epilepsi behöver behandlas livet ut, och en del får täta anfall trots behandling.
Några som har svår epilepsi där läkemedelsbehandling inte har tillräcklig effekt kan vara hjälpta av en operation.
Läs mer under länken rekommenderade läkemedel vid epilepsi.