Alla vuxna bråkar ibland, men vuxna får enligt lag aldrig slå en annan människa, varken vuxen eller barn.
Alla vuxna bråkar ibland. En del pratar med hög röst och kanske till och med skriker. Det kan låta lite läskigt men de flesta människor som är osams blir snart vänner igen. Man behöver få bråka av sig ibland, precis som du kanske grälar med dina syskon eller kompisar ibland.
Om du blir rädd när dina föräldrar grälar så ska du säga det till dem. De kan då till exempel försöka att inte tala så högt. Det är också viktigt att dom efteråt förklarar för dig och dina syskon vad bråket handlade om och att de är vänner igen. Att bråka och bli sams är en del av livet.
Men ibland blir bråket värre. Kanske pappa skriker fula ord till mamma, drar henne i håret eller till och med slåss. Det är aldrig okej att slå eller skrämma någon. Om din pappa slår eller skrämmer dig eller din mamma är det inte ditt fel. Den som slår eller skrämmer ansvarar alltid själv för vad han eller hon gör. De vuxna gör det inte för att du har gjort något fel, för att du är dålig i skolan eller för att du har glömt göra något du skulle. Om vuxna slåss eller skrämmer dig eller varandra bär de sig dumt åt. Det är inte ditt fel!
Lagar är till för att hjälpa oss som bor i Sverige att veta vad som är bra och dåligt. I vårt land finns det en lag som säger att vuxna inte får slå eller skrämma barn eller varandra. Om man bryter mot lagen kan man få hjälp att sluta. När vuxna slåss, hotar eller skräms kallas det för misshandel. Man kan misshandla på två olika sätt: fysisk misshandel och psykiskt misshandel. Det betyder att man kan använda kroppen eller rösten.
Fysisk misshandel är när den vuxne gör illa någon annans kropp på något sätt. Man kan slå, sparka, kasta saker på någon, dunka kroppsdelar som till exempel huvudet i väggen eller golvet, skaka någon annans kropp, bita eller riva någons kropp. Inget av detta får man göra.
Psykisk misshandel är när den vuxne hotar, kritiserar, förolämpar, skrämmer eller på andra sätt inte visar att han eller hon bryr sig om en annan människa. Det spelar inte så stor roll vad den vuxne säger, det räcker att du blir rädd och inte vågar lita på din pappa eller mamma igen. Kanske blir du så rädd att du gömmer dig på ditt rum eller inte vågar ta hem kompisar.
Om dina föräldrar slår varann eller dig ska du prata med en annan vuxen som du litar på. Du ska inte behöva vara rädd för dina föräldrar, eller någon annan vuxen. Du ska heller inte vara rädd för att du skvallrar. Att tala om för någon annan att dina föräldrar eller någon annan vuxen slåss är inte att skvallra. De vuxna kan sluta slåss och skrämmas, men de behöver hjälp från någon som är bra på att ta hand om mammor och pappor som slåss. Du kan inte hjälpa dina föräldrar. Du kan heller inte hoppas på att de ska sluta av sig själva. Det räcker att dom slagits en gång så är det fel.
Prata med din fröken eller lärare, skolsköterskan, din mormor, morfar, farmor, farfar eller din bästa kompis mamma eller pappa. Det viktiga är att du pratar med någon. Du och dina föräldrar ska få hjälp så att bråken tar slut.
Om du till exempel berättar för din mormor kan hon sedan prata med någon som är bra på att ta hand om vuxna som bråkar och slår varandra. Det kan till exempel vara socialtjänsten eller någon grupp som jobbar med vuxenbråk. Dina föräldrar har inte rätt att bli arga på dig för att du hjälper dem.
Om du inte vet vem du ska prata med finns det flera ställen du kan ringa eller mejla till. Du kan själv välja vem du tycker verkar bra. Kanske har du hört talas om någon av dem förut. Klicka på länkarna i länklistan för att läsa mer om dem. Ring från en kompis eller telefonautomat om du inte vill att dina föräldrar ska se på telefonräkningen vart du ringt.
Du kan också ringa Vårdomsorg på telefon . Här sitter sjuksköterskor och svarar i telefon alla dagar i veckan dygnet runt. De kan hjälpa dig att få hjälp. Det kostar som ett vanligt telefonsamtal.
Du kan också kontakta BUP, Barn och ungdomspsykiatrin direkt. Ring i första hand BUP där du bor. BUP Bågen arbetar speciellt med barn som blivit utsatta för våld i familjen.