Äggdonation kan vara en hjälp för barnlösa par, där barnlösheten beror på att kvinnans äggstockar inte fungerar normalt. Paret och donatorn måste gå igenom en lämplighetsprövning och en medicinsk bedömning innan behandling kan erbjudas. Både ägg och spermiedonation är inte samtidigt tillåtet enligt lagen.

Äggdonation är en behandling som för närvarande ges till ungefär 150-200 kvinnor per år i Sverige.

Vilka får ta emot donerade ägg?

På grund av bristen på äggdonatorer ges behandling till de par som inte har något annat behandlingsalternativ, det vill säga de som inte kan erbjudas vanlig provrörsbefruktning.

Äggdonation erbjuds inte om kvinnan kommit in i den ålder då kvinnors fruktsamhet anses vara starkt i avtagande. Stockholms läns landsting tillämpar följande åldersgränser: kvinnan skall vara under 40 år och mannen under 56 år vid varje behandlingstillfälle. Läs mer under Bedömning av parets lämplighet som föräldrar nedan.

Varför fungerar inte kvinnans ägg?

Det kan finnas flera orsaker till att en kvinnas ägg eller äggstockar inte fungerar som de ska. Den vanligaste orsaken är att klimakteriet startar för tidigt. En annan kan vara genetiska orsaker, till exempel Turners syndrom. Ibland kan äggstockarna vara bortopererade på grund av god- eller elakartade cystor. De kan också ha slutat fungera på grund av cellgifter eller strålbehandling.

Förberedelser för paret som ska ta emot ägget

När paret har genomgått en utredning som visat att kvinnan inte har fungerande äggstockar har de möjlighet att ta emot en äggdonation. Man kan erbjudas upp till tre behandlingar under förutsättning att det finns donatorer. På grund av bristen på äggdonatorer kan i dagsläget i regel endast en behandling erbjudas. Om paret rekryterar en egen donator kan de få förtur, och dessutom möjlighet till flera behandlingar. Äggdonation från syskon kan utföras, men man bör vara restriktiv och förstå innebörden av anhörigdonation.

Paret får inte ha gemensamma barn sedan tidigare.

Bedömning av parets lämplighet som föräldrar

Innan ett par blir godkända som mottagare för äggdonation måste de bedömas vara lämpliga som föräldrar. En läkare tillsammans med en beteendevetare gör en särskild prövning med hänsyn till medicinska, psykologiska och sociala förhållanden. De utreder om paret:

  • Har en stabil och bestående relation.
  • Har förmågan att vårda och uppfostra ett barn under goda förhållanden under hela barnets uppväxttid.
  • Förstår innebörden av lagar och förordningar vid äggdonation, och att barnet har rätt att veta sitt genetiska ursprung.
  • Är medvetna om att både barn, föräldrar och donator i framtiden kan ha funderingar kring de förhållanden som uppstår vid en donation.
  • Är fria från smitta av HIV, syfilis och hepatit B och C. En provrörsbefruktning får bara göras om det bedöms som osannolikt att smitta förs över till kvinnan eller barnet.

Donatorn

Donatorn bör inte ge upphov till mer än sex barn. Om hormonstimuleringen framkallar att många ägg fås från en donator, brukar man fördela dem till två mottagare. Anledningen är bristen på äggdonatorer. Hon bör också informera sina anhöriga om att hon vill bli äggdonator.

Bedömning av donatorns lämplighet

En läkare och en beteendevetare bedömer tillsammans om donatorn är lämplig, och vilket motiv hon har för att donera ägg. Hon får lämna en levnadsbeskrivning och ett foto, och blir också informerad om att barnet kan komma att kontakta henne i framtiden.

Vissa krav ställs på en kvinna som vill donera ägg. Bland annat:

  • Hon får inte lida av några allvarliga sjukdomar, eller ha några ärftliga sjukdomar i släkten.
  • Hon måste vara psykiskt frisk.
  • Hon får inte ha något missbruk.
  • Hon får inte själv ha haft svårt att bli med barn.
  • Hon måste vara högst 36 år.
  • Det är en fördel men inte ett krav om donatorn redan har fått de barn hon önskar.

Man testar också om donatorn har några smittsamma sjukdomar, som till exempel HIV, syfilis och hepatit B och C. Proverna tas vid två tillfällen, det första minst sex månader före, och det andra i samband med äggdonationen. Donatorn får under tiden inte ha utsatt sig för nämnda smittämnen eller sjukdomar. Man gör en undersökning med ultraljud för att bedöma om äggstocksfunktionen är normal. Eventuellt kompletterar man med ett blodprov.

Donatorn och mamman bör likna varandra

När paret som ska ta emot ägget är godkända söker man en lämplig donator. Läkare och barnmorska bör välja donatorn efter mottagarens ögon-, hår- och hudfärg samt kroppsbyggnad.

Mottagande mamman

Innan paret tar emot äggdonationen får mannen underteckna ett samtycke att donerade ägg befruktas med hans spermier och förs in i hans makas/sambos kropp. Med det samtycket anses han som far till barnet.

Anonymitet

Paret har inte rätt att veta vem donatorn är, och donatorn har inte rätt att veta till vem äggen donerats. Undantaget är donation från en anhörig.

Barnets rättigheter

I Sverige har de barn som kommer till genom äggdonation rätt att få uppgifter om donatorn. När barnet blir äldre får det själv bestämma om han eller hon vill söka upp donatorn. Donatorn är införstådd med detta och hon får om hon så önskar reda på om behandlingen resulterat i graviditet och barn, men i övrigt inga detaljer eller rättigheter att söka upp barnet.

Information om ursprunget är viktigt

Studier visar att det är oerhört viktigt för barnet att tidigt få reda på sitt ursprung och att föräldrarna själva berättar det. För barnets mognad och välmående är det viktigt att kunna lita på och ha förtroende för sina föräldrar. Barn som får reda på sanningen genom att någon råkar försäga sig går ofta igenom en djup kris. Många gånger är det inte sanningen i sig som är traumatisk utan att de blivit undanhållna sanningen.

Ersättning till donatorn

Donatorn får en fast schablonersättning för sina omkostnader för resa och förlorad arbetsinkomst i samband med donationen.

Behandling

Donatorn

Kvinnans äggstockar hormonstimuleras med injektioner, som hon tar själv för att flera äggblåsor skall mogna ut samtidigt. Med hjälp av ultraljud undersöks äggstockarna för att följa tillväxten av äggblåsorna. När det blivit tillräckligt stora ges ett ägglossningshormon och ungefär 36 timmar senare sugs äggen ut.

Kvinnan som ska ta emot ägget

Den mottagande kvinnan får östrogentabletter för att livmoderns slemhinna skall växa till för att ta emot ägget som dessförinnan befruktats med mannens spermier. Samma dag som donatorn lämnat sina ägg börjar mottagaren att ta slidpiller innehållande gulkroppshormon för att ägget ska fästa på bästa sätt. Ett befruktat ägg väljs ut och förs sedan in i livmodern med hjälp av en tunn kateter. Om fler bra befruktade ägg av god kvalitet åstadkommits, kan de nedfrysas för senare behandlingar.

Fråga om råd

Om du undrar över något kan du dygnet runt fråga en sjuksköterska via Internet och få ett personligt svar inom två timmar genom att logga in på Vårdomsorgs e-tjänst Mina Vårdkontakter. Klicka på länken till höger.

Du kan även ringa Vårdomsorg på telefon och få allmän information eller prata med en sjuksköterska och få råd, . De som svarar kan även tala om på vilken vårdcentral du är listad.

På andra språk

  • För råd på arabiska ring 08-528 528 38.
  • För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring 08-528 528 96.

Sök vård

Behandling genom äggdonation utförs på Fertilitetsenheten på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge. Det finns även privata mottagningar som kan hjälpa dig. Där får du betala för behandlingen själv. Du kan hitta dem i den vanliga telefonkatalogen. På Föreningen för ofrivilligt barnlösa, Iris, hemsida finns en lista över privata fertilitetskliniker i Sverige.

Donatorn

För att bli donator kontaktar du Fertilitetsenheten på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge.

Mottagarparet

Om du vill bli behandlad med donerade ägg, kontakta din gynekologmottagning för remiss till Fertilitetsenheten på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Klicka på Gynekolog under mottagningar till höger för att hitta en gynekolog. Remissinformation finns på Fertilitetsenhetens webbplats. Länk finns till höger.